Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
och väster, ned mot Vättern. Det är på dessa sluttningar som
ön är fruktbarast.
När vi nu åkte fram på denna landsväg mot norr,
skymdes utsikten österut mestadels af skog, men i väster låg den
så mycket mer öppen och vidsträckt med den täcka
strandsluttningen och dess gårdar, åkrar och löfdungar, den blå Vättern
nedanför och bortom denna Västergötlands skogiga höjder.
Andtligen ropade en af sällskapet:
»Där ha vi Kumlaby kyrka, och där midt emot den på
vänster hand ha vi komministergården.»
Snart hade vi stannat utanför grinden; och i den vackra
lummiga trädgården innanför, där den lilla rödmålade
prästgården tittade idylliskt fram bland träden i fonden, sågo vi en
dam i ljus sommarklädning skynda fram från en skuggrik plats
och ila öfver gräsmattan till vårt möte.
»Välkomna!» ropade hon redan på afstånd, »kaffet har
väntat länge, men ännu är det varmt», och härvid pekade hon
inåt trädgården, där vi nu under ett lummigt träd sågo de hvita
kopparna skymta inbjudande fram på ett bord. Ett par unga
damer sågo vi också i dess närhet, tydligen blifvande
deltaga-rinnor i »kafferepet». De voro, efter hvad jag sedan fick veta,
inackorderade sommargäster i prästgården.
När vi i värdinnans sällskap inträdt i den vackra
trädgården, välkomnades vi där äfven af komministern själf, som
kom emot oss från forstukvisten. Vi fördes nu först stora
trädgårdsgången fram till prästgårdsbyggningen, ett litet lågt
rödmåladt envåningshus d. v. s. en »riktig» prästgård af den
gamla småtrefliga sort, som nu snart är utdöd — och maken
till förstukvist omgifven af en hög vacker rosenhäck med
hundratals svällande knoppar, har jag väl aldrig skådat. Hur den
skulle ta sig ut, när rosorna stå utslagna i hela sin fägring
kan man föreställa sig.
Och när så värdinnan bjöd oss träda in, återfann jag äfven
här, trots den moderna möbleringen, den gamla småtrefliga
prästgårds stilen »med höga trösklar och lågt i tak.»
»Och nu skall jag visa skalden Wirséns rum» sade hon
helt oväntadt, och därmed förde hon mig in i ett litet täckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
