Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
»kryp in» till vänster om salongen. Här bodde han en hel
vecka i fjol sommar, och det var här han diktade flera af sina
stycken i cykeln Från Vättern och han glömde inte häller vår
lilla trädgård och rosenhäcken kring förstukvisten.»
Rummet vette åt andra sidan af huset åt en liten lummig
körsbärsträdgård, blomsterdoft strömmade in genom det öppna
fönstret, och en flik af Vättern kunde skönjas mellan gröna
kvistar. Här i denna trefna kammare i »prästens tjäll i Kumlaby»
var det alltså vännen Wihsen fick hvila ut under några vackra
junidagar, och här var det han kvad:
»På körsbärsträden aftonstrålen flammar
I fjärran skimrar Vätterns vatten blått,
I komministerns lugna studiekammar
Ibland postillor trifves sången godt.»
Men det var ej nu tid att svärma längre i
skaldekamma-ren. Kaffebordet väntade i trädgården; och där sutto vi i
nästa ögonblick samlade under ett stort bigaråträd och njöto
både af kaffetåren och af den anblick, vi under tiden hade af
den vackra trädgården. Om dess nästan sydländska vegetation
vittnade ett väldigt valnötsträd; och för öfrigt såg man här
vackra rödblommande hagtornsträd, resliga popplar, yfviga
kastanjer m. m.
Men vi skulle också se den gamla kyrkan på andra sidan
vägen, och dit förfogade vi oss ock, så fort kaffet var drucket.
Kumlaby kyrka lär ha byggts redan på 1100-talet och ser
ock till hela byggnadssättet — särskildt gäller detta tornet med
dess högresta spåntak — mycket ålderdomlig ut. Till
gudstjänst har den icke användts sedan Pee Beahe d. y:s tid, om
ens då. Nu i våra dagar står den absolut tom, ej en bänk, ej
en pinne finns där och blankt ingenting att se, såvida man ej
vill göra sig mödan att titta i taket på några spår af gamla
grofva frescomålningar, som för några år sedan »skrapats fram!»
Men upp till kyrktornets topp lönar det sig att gå, fast
man får knoga dit uppför de brantaste och obekvämaste gamla
trappor, i början till och med genom kolsvart mörker. Vi —
åtminstone »vi yngre» höll jag på att säga — kraflade oss dit
upp i vårt anletes svett och hamnade så till slut på den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
