Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
inräknas trenne följande: »att för många år sedan en gård brann
upp af vådeld», »att nyligen ett brygghus med en kammare på
gafveln brunnit upp», och »att år 1748 Annandag pingst åskan
slog ned uti berget midt för staden». Och de tre återstående äro
ej mycket märkvärdigare. Lyckliga samhälle, afundsvärda stad,
som ej har värre eller sällsammare minnen att anteckna från
ett helt sekel! I vårt århundrade torde de båda märkligaste
vara kyrkans brand och det famösa grälet oin stadsj orden. Men
efter bådadera har det lilla Grenna nu hämtat sig — och den
nya vackra kyrkobyggnaden upptager allmänna intresset och är
med skäl ett glädjeämne efter den djupa och berättigade sorg,
som förlusten af det gamla vackra och kära templet väckte i
hela samhället.
* *
*
Tvenne utflykter företog jag under vistelsen i Grenna, den
ena till Brahehus, den andra till »Köttle kvarn» och Västanå,
och om båda vill jag nu säga några ord.
Den först nämnda utfärden företogs första förmiddagen
omedelbart efter min orienterande promenad i staden.
Hemkommen efter den omnämnda hvilan på kyrkogårdsbänken, fann
jag nämligen i prästgården en gammal vän från Jönköping, som
jämte sin son, en ung student, kommit på en dags besök; och
med dessa båda resande gjorde jag nu på prostens förslag och
i hans bekväma vagn den vackra turen till Brahehus. Afven
prosten själf följde med. Det var en verklig lustfärd från
början till slut. Sedan vi genom den vackra Brahegatan kommit
ut på landet foro vi rakt framåt genom ett leende och bördigt
om ock lågländt landskap, med Vättern på ena sidan om oss
och de skogiga bergshöjderna på den andra, alltjämt med
Brahehus i sikte. Om en stund åkte vi förbi det vackra Vretaholm
med dess präktiga ekpark till höger, och snart därefter stannade
vi nedanför den höga Brahehusklinten. Här i en liten rödmålad
bondgård på högra sidan funno vi en pigg pojke, som var villig
att visa oss vägen uppför berget; och så, lämnande prosten efter
hans önskan kvar på landsvägen, knogade de båda
Jönköpings-boarne och jag i gåsmarsch efter vår lille vägvisare uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0412.html
