Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonen vika skogarne undan, vi få vackra fjärrsyner öfver en ny floddal och vägen sänker sig ned till Edselebygden.
Härifrån foro vi med ångbåt till Ramsele. Vägen mellan Ramsele och Ström i Jämtland tillryggalades enligt det i Sv. Turistföreningens årsskrift för 1889 framställda köra-gå-systemet, som nog här torde vara det lämpligaste, ifall man ej sätter sin ära i att ha färdats hvarenda tum landväg till fots eller föredrager att helt och hållet åka. Och som ingenting af allmännare intresse inträffade under denna del af vår färd, gör jag nu ett sexmilahopp, som nog mången turist skulle vilja göra efter i verkligheten, förbi dystra, afbrända skogar och enformiga landsvägssträckor fram till Ström.
Den 6:e juli — en klar och varm morgon — tog »Virgo» oss på sitt rymliga däck och förde oss ut öfver Strömsvattnets blanka yta. Långt i fjärran skeno snötoppar oss i ögonen och såväl de af oss, för hvilka dessa voro gamla bekanta, som de, hvilka nu upplefde ett af vandringslifvets sublimaste ögonblick, den första åsynen af fjällen, hafva säkert antecknat denna morgon som en af färdens glanspunkter. Hur lätta våra sinnen voro, hur vi trallade och sjöngo, fyrstämmigt, tvåstämmigt, solo, allt som det föll sig!
Men det var förskräckligt, så varmt det börjar bli. Och ändå kan den där engelsmannen ligga och sofva på en bänk i närheten af maskinen, där vi andra knappt förmå draga andan! Nej, nu kommer han ut på akterdäck, röd i synen som en hummer, tar fram sin skizzbok och börjar ogeneradt rita af Lisa. Och hon uppfylles af stolthet, när hon sålunda erfar, att hon är pittoresk nog att förevigas i en resande britts album.
Så åto vi middag ( 1 kr. för turister, 1,50 för vanligt folk»), sällskapade med de öfriga passagerarne och lyssnade till de muntra danslåtar, som tre af dessa stund efter annan serverade oss på sina fioler. Det var tre unga spelmän, som skulle upp till ett bröllop i Frostviken och nu lagade fingrarne i ordning.
Fram på eftermiddagen stannade »Virgo» vid några skrofliga klippor. Hvad för slag? Det här är ju inte Bågaedet! Nej, men med äkta jungfrulig blygsamhet vågar »Jungfrun» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
