Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
En högväxt, kraftfull gestalt, med den gemytliga lufvan
på sitt gråsprängda hufvud, ett par trohjärtade, blå ögon med
munter, plirande blick och så den rysliga, svartgrå
skäggstubben — en praktfull typ, herrar målare! Och hans humor sedan!
Den tog oss med storm. Vi hade vår gamman vid att höra
honom och Stina »munhuggas». Hon förstod väl icke alltid
hans dialekt, men det gick lika bra.
Snart landade vi vid sjöns norra strand, och där måste han
upplefva den sorgen att icke få ta alla våra ränslar på sina
breda skuldror. Så marscherade vi ungefär 3 kilometer längs
den brusande Ljunstran och kommo till stranden af
Tjuc-kelvattnet. Här slöto sig ytterligare 4 bönder till oss. Hela
skaran utgjorde alltså 15 personer, men det oaktadt rådde på
den stora, snygga båt vi erhöllo icke den ringaste trängsel.
Genom ett sund gledo vi ut på Jormsjön. Trakten antar här
ett allt säregnare skaplynne och från Jorms by, där vi fram
på eftermiddagen landstego, har man öfver sjön och det på
andra sidan liggande Jormlien en fängslande vy af poetisk, fast
något tungsint skönhet.
Vi drogo oss nu upp till en bondgård af egendomligt
byggnadssätt. Efter en måltid af smörgåsar, våfflor och chokolad,
bröto vi upp. Några af karlarne, bland dem Erik Aronsson,
blefvo våra vägvisare. Det återstod oss nu en mil gångväg
och en half mil rodd för att uppnå vårt för dagen bestämda
mål, Blåsjön.
Ah, hvad det bar uppför! Turisterna stånkade svårliga,
men de infödde lupo som renar i backarne.
Om en stund kommo vi till en säter af så utomordentligt
vacker belägenhet, att jag ännu aldrig sett något därmed
jämförligt. Den ligger på en björkbacke, hvilken man med blicken
kan följa ett stycke nedåt, tills den tvärt afbrytes af en djup
dal eller klyfta, hvars botten man ej ser, men däri luften och
ljuset utförde det underbaraste färgspel med blå toner. På
andra sidan reser sig en fjällgrupp af imponerande massa och
höjd; blåhvita snöfält afbryta viddernas brunröda eller violetta
skiftningar och alltsamman ligger i den klara luften, så nära,
att man tycker sig med ett stenkast kunna nå öfver från säter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
