Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Efter ett par härliga timmar på fjället började vi draga
oss ned till Ankarvattnet, som glittrade i djupet under oss.
Men hvad nu? På himlen stodo plöstligt tunga åskmoln. Allt
det blånande blef hotfullt svart, allt det skinande hvita
ask-grått, hela naturen bleknade af förfäran, och så bröt det löst.
Det dundrade och brakade, som om en ofantlig, tom
kopparvagn skramlat iväg öfver toppar och tinnar. Ovädret var ej
midt öfver oss, så att regnet blef lindrigt, men när vi sedan
kommo ned i skogsregionen, fingo vi oss ett riktigt bad, dock
ej direkt från himlen, som redan lugnat sig, utan från strån
och blommor, blad och buskar.
Hvilken vegetation! Endast en fjällsluttning kan uppvisa
något dylikt. Den manshöga »tortan» bildade ett milsvidt grönt
haf, hvari björkarne som stodo i sjönöd och förtviflade vredo
sina knotiga grenar.
Här måste man vada fram i gåsmarsch. Och för att
komplettera den rika floran börja vi nu att »sätta rofvor». Än
snafvar man öfver en »låga», än slinter man på en rot och de
löjligaste balanseringspiruetter, de hjärtligaste skratt följa
oaf-brutet på hvarandra. Slutligen komma vi ned till stranden af
den vik, på hvars andra sida Yästra Ankarvattnets gårdar ligga
och uppstämma här de allra hiskligaste skrän med den åsyftade
verkan, att en gammal gubbe skyndsamt kommer roende och
färjar oss öfver till dagens mål.
Ute på sjön få vi ännu en vacker vy. Innerst i viken
brusar en fors ned, hvit och dånande, granklädda sluttningar
bilda å ömse sidor mörka kulisser och i fonden skimrar ett
skyhögt ljusblått fjäll i solsken, medan vår himmel är mulen.
Och allt detta återspeglar sjön anspråkslöst, omedvetet, men
hur själfullt!
I Ankarvattnet började vi märka, att vi nalkades
civilisationens utkanter. Den enda stuga, där vi kunde ta in, såg
föga inbjudande ut, uppfylld som den var af sängar med
grå-daskiga fällar. Den begagnades också till sofrum af hela den
10 personer starka familjen, medan ett slags tillbyggd stor
förstuga utan fönster, men försedd med eldstad, tjänstgjorde som
beredningsrum för ost och smör. Man sade oss, att vi möjli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
