Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
gen i det 4 km längre bort liggande Östra Ankarvattnet skulle
kunna få något bättre logis, men uppgiften var osäker, vädret
regnigt och kvällen långt framskriden. Alltså ännu en natt i
loge, på hö och hudar! »En får spytte og håbe på Vanens
Magt», sa’ Peer Gynt.
Sedan vi bytt om kläder (damerna uppträdde i kostymer
lånade af husets döttrar), torkat oss och tillgodosett de timliga
behofven, sutto vi snart kring elden med våra cigarretter och
sångböcker och kände oss nöjda med vår värld. Här började
vi sporta med att »se fjäll». När vi slöto ögonen, drefvo våra
näthinnor sitt gyckelspel med de bilder, som de under dagens
lopp så oafbrutet fått mottaga, och inom kort sutto vi alla och
blundade, medan hvar och en i ordrik hänryckning skröt, att
hans fjäll voro de grannaste. Folket i stugan trodde visst, att
vi voro litet vridna i »knoppen».
Följande morgon fortsatte vi, åtföljda af lots, till det 14
km aflägsna Raukasjö.
Vår väg gick nu öfver lindrigt sluttande, något sanka
fjällängar upp på en s. k. »ru» (slätt, som nätt och jämnt höjer sig
öfver trädgränsen). Nya fjällpanoramor! Borgafjällen ha ryckt
oss in på lifvet och se både lockande och skräckinjagande ut
i sin vilda storhet. Fram emot aftonen sänker sig landet och
vi komma in i en gles björkskog, där marken, så långt ögat
når, lyser af geranier och ranunkler. Det är blott två färger,
gult och violett, och likväl gör denna vildmarkens växtlighet
ett fantastiskt intryck af tropisk vegetation.
Och omärkligt smyger sig en äfventyrsstämning, tung af
hemlig ångest, öfver oss. Det är ett underligt sagoland vi
kommit till, en förtrollad skog vi vandra i. Träden ha så
sällsamma former, alla blommor äro så ängslande bjärta.
Hembygden ligger tusen mil borta — ack, vi ha visst bara drömt,
att vi hade en hembygd. Och ofvan skyhöga berg, hvilka
komma oss att tänka på Himalaya, Anderna, Månbergen, står
solen i väster, blodfärgad af solrök. Våra skuggor äro så långa
och spöklika, — och med ens begripa vi: De äro de verkliga
invånarne i detta drömland. De ha upptäckt oss och smyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
