Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart äro vi framme vid den tornlösa kyrkan i Asarum.
Denna äger en altartafla af den från församlingen bördige
målaren Bengt Nordenberg i Düsseldorf. Omkring kyrkan är en
betydlig by, med landsvägen till hufvudgata. En del af husen
äro i villastil och rätt nätta, andra återigen äro af den
blekingska likkisttypen med svarta eller hvita husknutar och svarta
eller röda sidor.
Vid en korsväg i närheten finnes en gammal offerkälla,
hvars vatten användes af befolkningen till hushållsbruk. Vi
besökte den och offrade ett par kopparslantar åt vattenguden.
En påträffad ung man upplyste oss om, att ett stycke därifrån
ligger en ättestupa, »Valhall», till hvilken vi strax beslöto göra
en afstickare.
Efter en kvarts timmes åktur kommo vi till stugan, som
skulle lämna vägvisare genom skogen till målet för färden. Nu
begynte en halftimmes vandring öfver skogsmarker, gärdesgårdar,
klippor och träsk. Under marschen omtalte »guiden», att
ett annat människoslag än det nuvarande hade för långa tider
sedan haft sitt tillhåll i berget, vi skulle besöka. De
klippgångar, som funnos där, buro vittne därom, mente han.
Omsider syntes mellan träden en skarpt framspringande
klippspets tillhörande bergplatån Valhall eller Valberget.
Under spetsen var i klippan en hvalfformig insvängning af
gigantiska proportioner, och där bredvid sågo vi mynningen af en
gång genom berget, hvilken förbinder foten af detta med öfre
delen. Vägvisaren föreslog oss att gå igenom denna, hvilket
vi ock försökte, men öfvergåfvo, sedan vi efter en liten
inträngning fått blicka till det omkring 40 fot upp i sned riktning
belägna öfre daghålet. Han kröp då själf upp genom den
skorstensliknande gången och vi bestego berget på en vanlig stig.
En vandring däruppe förde oss till själfva ättestupan,
hvarest bergväggen har en ansenlig höjd. Längst fram vid
bråddjupet växte en enbuske, hvarifrån våghalsar kasta blickar
ner i dalen, som fordom varit sjö. Vid nedstigningen
omtalade vägvisaren att för många år sedan en person tillfälligtvis
stötte på en okänd gång i berget, men att han och andra sedan
förgäfves sökt återfinna densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
