Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges ängsmarker. Här kan du samla lassvis af den sällsynta,
hvitblommiga Ranunculus aconitifolius och många andra
förnämliga växter, som jag dock icke vidare skall trötta med att
uppräkna.
Men ormbunkarna kan jag omöjligen med tystnad gå
förbi! Maken till de ormbunkar, som här lefva sitt friluftslif, får
man söka efter. Hela tunnland äro täckta af nästan
uteslutande sådana växter med det allra sirligaste bladverk, ett sådant
där riktigt mästerstycke af smak och elegans, som endast en
ormbunke förstår sig på att väfva ihop. Och stora se’n. De
nå en till bröstet och rätar man upp spetsen af bladet, kan
man godt kittla sig på halsen. Jag törs väl inte fråga, om
ni vill veta, hvad det är för slags ormbunkar? — Jaså, bara ett
par af de största och vackraste! — I sådana här täta bestånd
täflar Polypodium alpestre (en släkting till den bekanta
»stensötan») med sina mörkgröna, findelade blad, som på baksidan
ha små runda svartaktiga fruktplättar, med den ljusgröna
Struthiopteris germanica, som öfverlåtit fruktsättningsbestyret åt
särskilda transformerade blad, hvilka sticka upp emellan de
sterila. För att emellertid få ett riktigt intryck af denna
sist-nämda ståtliga ormbunke[1], bör man se den mera fristående.
Då först får man syn på den eleganta bladbyggnaden, som man
med nöje kan ställa sig och betrakta en lång stund. Det är
en njutning att låta blicken glida ned från spetsen af bladet
ända till stjälkens bas och iaktaga, huru parbladen med
bibehållen värdighet och i god ordning rycka ned utför skaftet,
men bli allt mindre och näpnare, ljusare och ljusare. Och så
den egendomliga formen på ormbunken i sin helhet. Den ser
ut som en strut, som står med spetsen i jorden. Låter det
inte besynnerligt? Sådana märkvärdiga ting måste hvar och en
själf fara och se! Endast i naturen får man den rätta synen
på all denna grannlåt.
Nere i granskogen händer det, att man möter träd af
ganska aktningsvärda dimensioner, men ännu oftare stubbar,
som locka fram metermåttet ur fickan — 91 centimeter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
