- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
22

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möjligen för ett mindre godt skämt. »Na, ja’ har en son, som
har ondt i ett öra» — — — o. s. v.[1]

Man må icke undra på, att det spridda folket här uppe
bland bergen ogärna öfvergifver hoppet att erhålla läkarehjälp,
då sådan så sällan eller endast med stora kostnader kan erhållas,
och det var alltid Smärtsamt att nödgas se eller höra talas om
lidandet utan att i någon mån kunna lindra det.

Man plägar tillvita jämtländingen, att han bemöter
främlingen på ett ogent och sniket sätt. Bland annat hörde jag
berättas, huru tvänne engelsmän behandlades, som för några år
sedan togo in i en by ej långt ifrån Jormliden. De voro, såsom
mistrarne i allmänhet äro, rikt utrustade med hvad till lifvets
uppehälle hörer. Mjölk och ägg samt husrum förstås skulle de
emellertid ersätta värdfolket för. Den ene, som stannade i en
vecka, fick betala 50, den andra pungslogs på 80 kr. för 14
dagars begagnande af den tarfliga lägenheten. De kommo icke
tillbaka.

Min egen erfarenhet har lyckligtvis varit af motsatt art.[2]
— På ett ställe tog jag in jämte mina roddare och några andra
personer, som voro i båten, tillsammans 8 personer. Vi
beställde mjölk och fingo sådan af den allra präktigaste
beskaffenhet, som vi också gjorde all heder åt. Dessutom husrum och
vedbrand och särskildt sängrum åt roddarna, som makligt sträckte
ut sig på de i båda rummen befintliga sofplatserna. När jag
så frågade, hvad jag var skyldig, framkastade värdinnan ett
tvekande: »Skall det vara för alltsammans?» — Jag beredde
mig på en större summa och frampressade ett modigt »ja». —
»Det blir 25 öre!» — Förgäfves sökte jag att i hennes
hand lista ännu en 25-öring. Hon skulle ha 25 öre, ej ett
öre mer.


[1] Gubben berättade, att hans gosse i många år lidit af en nästan
ständig värk i sitt öra. Förgäfves hade flere af traktens läkare rådfrågats.
Att skicka gossen till en specialist i Stockholm, öfversteg faderns
tillgångar. Om någon, hvars ögon möjligen falla härpå, vill bereda gubben
glädje och sonen lindring i sin smärta, så — var det kanske ändå icke
förgäfves, som jag rådfrågades.
[2] För den, som intresserar sig för penningfrågan, får jag för öfrigt
hänvisa till Petterson-Berger’s uppgifter å sid. 404 af förra årets årsskrift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free