Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ju alldeles svart? »Oh, non», en alldeles tydlig röd varm
färg. — Nå, men skogen därborta i bakgrunden måtte väl vara’
svart? — Äh, visst inte, någon svart färg finns öfver hufvud
taget icke, ser Ni inte en tydlig mörkröd färg? — Och
verkligen, ja mera jag betraktade skådespelet, desto mer tyckte jag
mig inse riktigheten af deras utsago, och så småningom började
jag finna, huru fjällen föllo från mina ögon och huru mitt
ouppfostrade bondfärgsinne uppodlades. Det var rent af märkvärdigt
så många vackra färger jag med deras ledning till slut fick
syn på: Den violetta purpurn i skyn, den blå strimman längs
stranden, och den gröna, kalla färgen i vattnet ... — »Oh,
mon Dieu», se huru färgerna flyta tillsammans efter den
framåt-glidande båten!
Ha Ni inte så vackra färgskiftningar söderut? »Oh, non,
ce n’est pas la même chose». Helt annat t. ex. i Neapel, där
äro färgerna liksom af »velours» (sammet), här af »soie» (siden),
något motsvarande, hvad vi här se, finns icke söderut. Och så
fick jag ett litet begrepp om skillnaden mellan varma och kalla
färger, och »döda» färger, som ej finnas i naturen utan endast
på klåpares taflor, vidare om färgkontraster, som åstadkomma att
en morot eller en röd häst kan synas vara grön och att de
gröna bladen förefalla röda; om impressionismen, den nya
skolan, som i motsats till den gamla målar föremålen sådana de
synas vara och icke sådana, man tror att de äro o. s. v.
Vi hade stått en lång stund försjunkna i åskådning, och
snart började alla färger synas mig kalla liksom det omgifvande
luftlagret. Men fransmännen voro utom sig af hänryckning, det
var för dem en njutning, sade de, som var något jämförlig med,
men betydligt öfverträffade den att höra ett vackert musikstycke.
För att kunna få valuta af en sådan här färgsymfoni,
fordras det naturligtvis ett godt färgsinne, men också en viss
öfning i uppfattningen af färgerna. Och det ligger nog en viss
sanning i Egron Lundgrens ord[1]: »Öfverallt ligger naturens
omätliga, obeskrifliga älsklighet och prakt utbredd, och ändå
måste man, såsom jag tror, hafva målareögon för att se det».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
