Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag, då det var mulet väder, fingo fransmannen och
jag klart för oss, att vi borde gå ned till forsen och meta lax.
Vi fingo hvardera ett långt metspö i handen och knogade
stolta i väg. Han bar sitt spö vertikalt — antagligen ett
utstuderadt sätt, tänkte jag, och gjorde så med. När vi kommo
ned till fallet, skulle vi till att kasta ut våra metrefvar. Men
det var märkvärdigt, så svårt det föll sig för oss att bli
färdiga. Eh, bien, till sist kommo vi underfund med, att det
var med oss som med de båda plankstrykarne i Amerika
-ingendera af oss hade metat lax förr, men hvar och en väntade
att den andra skulle göra början för att se, hur det skulle gå
till och sedan göra efter. Det torde dock vara lättare att måla
plank än att meta upp lax — i synnerhet om inga finnas.
Emellertid kastade vi ut våra refvar och och efter åtskilliga
ansträngningar att åter helbrägda hala in de präktiga
Leidesdorffska flugorna, som här och hvar hade benägenhet att fastna
i stenar och bråte, rullade vi upp våra don och traskade hem
till madame.
Fransmannen var mindre nöjd med fisket och kanske ändå
mindre med sin kamrat, och hade han icke varit en artig
fransman utan en rättfram engelsman, så torde han hafva sagt: You
are a humbug, sir! Han blef emellertid något försonad med sitt
missgrepp, då jag försäkrade honom, att det är mycket
hälsosamt att stå bredvid ett vattenfall, vare sig det nappar eller
inte. Ty där krossas syre-molekylerna till atomer, hvilka
sedan med förökad ifver förena sig till andra, atomrikare
molekyler, som med fördubblad kraft sopa rent i vår organisms
alla vrår och skrymslen — hvilket allt monsieur fann mycket
sannolikt och acceptabelt.
Madame hade under tiden invigt gästgifvaregårdens kvinnliga
personal i det parisiska kökets hemligheter. En »omelette aux
fines herbes» blef resultatet af deras förenade ansträngningar,
och den kan jag lofva var delikat! Nästa dag skulle någon
slags treflig soppa kokas på blad af syrgräs, som vi rafsat ihop
efter vägkanten, men tyvärr måste jag fara ifrån den anrättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
