Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
mejeriet, där vi köpte mjölk. Nu togos de från Upsala
med-hafda matsäckarne fram och reducerades betydligt. Rasten
kunde emellertid ej göras lång, ty vi ville vara framme vid
Österby bruk i så god tid, att vi skulle få se ett utslag och
dessa brukade, enligt hvad man sade oss, vanligen äga rum
vid sjutiden. Det var alltså ingen tid att förlora, och vi måste
ge oss i väg redan före kl. 2, ehuru väl en promenad på ett
par mil i solgasset nog kostar på. Marschen blef ock rätt
besvärlig, ty vägen var solig och genom skog skyddad för
blåst. En god sak var dock, att vi nu liksom öfver hufvud
nästan under hela färden hade solen på ryggen — vår väg
gick ju öfvervägande från söder mot norr. Det var
öfver-enskommet, att vi skulle stanna vid Dammen, en utgård
under Salsta, belägen en mil längre åt norr. Gång på gång
gjorde också en del af gossarne beräkningar på sina kartor
öfver, huru lång väg som återstode dit, och när ändtligen
gården syntes på afstånd, hälsades den med glada hurrarop.
Glädjen höll emellertid vid framkomsten på att förbytas i sorg,
då stataren ej ville ge oss någon mjölk, men han lät beveka
sig af ett bref från inspektoren på Salsta, som jag medförde
och måste läsa upp för honom, då han ej själf kunde läsa
skrifvet. Med den sålunda erhållna mjölken sköljde vi ned
återstoden af våra matsäckar. Efter en timmes hvila fortsattes
promenaden, och vid beräknad tid kommo vi fram till Österby.
På kontoret träffade jag en f. d. lärjunge, som visade oss, hvar
kyrkoherden i Dannemora skaffat logis åt oss. Utslaget var
emellertid för ett par minuter sen fullbordadt, men vid bruket
fanns mycket annat att se. Masugnen var särskildt föremål
för mycket och långvarigt intresse, isynnerhet funno pojkarne
det roligt att följa arbetet uppe vid kransen, om än allmän
förskräckelse utbredde sig bland dem, när lågorna plötsligt stego
högt i tak med starkt buller och intensiv hetta. Sen vi en
stund vandrat omkring i verkstäderna, åto vi i vårt logis en
stadig kväll med sur mjölk och pannkakor, hvilken dock ej
hindrade pojkarne från att, så snart de fått maten i sig, återgå
till sitt favoritnöje: att hoppa bock. Denna omständighet stärkte
mig i min förmodan, att de trots den rätt tröttsamma dags-
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1896. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
