Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Jag följde med ögat den lilles fingervisning och såg en
syn, som jag sent skall glömma. Längst borta vid
horisonten, där älfven försvinner mellan bergen, visade sig en fors,
så praktfull i sitt hvita silfverskum, att jag knappast sett
dess make.
Jag såg och såg — och undrade, att jag aldrig förr sett
denna väldiga fors, — och så var med ens scenen förändrad,
och älfven låg där bred och lugn och blank som förr.
Det var endast en synvilla, framkallad af de intensiva
ljus-strålarnes reflex mot vattenytan vid solnedgången.
Jokkmokks fula, alltid lika otrefliga kyrkplats hastar jag
förbi så fort som möjligt. Vare det nog sagdt, att jag anlände
dit sent på kvällen och reste därifrån tidigt följande morgon.
Tack vare en helt nyligen fullbordad landsväg kunde jag åka
ännu iy2 mil, med häst till Vajmat. Denna vägsträcka är
tämligen typisk för Lapplands skogsregion: dyster barrskog öfver
allt. Tvänne sjöar, Tjalmijaur och Kierats, far man förbi,
svarta och djupa, utan vattenvegetation och utan
strandvegetation, med samma syskontycke af Döda hafvet som de flesta
andra af Jokkmokks skogssjöar.
Och slutligen kommer man till en tredje sjö, med något
vänare stränder, genomfluten af Appoälfven. Där ligga,
om-gifna af odlade tegar, tvanne pi^uxiga uoncigai’Qar, ja, ut!i vm
säga, det kunde lika väl vara herrgårdar. Detta är Vajmat.
Vore icke världens åttonde underverk många gånger
namn-gifvet, så skulle jag icke tveka att kalla det Vajmat. Ty ett
under är detta lilla samhälle i mer än ett afseende. Den
soliditet och välmåga, som här röjer sig i allt, så inom som utom
hus, den prakt man utvecklat vid inredningen af de till
hvardagsbruk icke afsedda rummen, skulle vara förvånande till och
med i en af Sveriges rikaste bondebygder och faller
naturligtvis ännu mer i ögonen här, så långt, kunde man tycka, från
odlingen och civilisationen.
Och lika »stiligt» är det hos båda grannarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
