Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Men detta är ändå icke det märkvärdigaste. Den
hjärtegodhet och välvilja, som också i lika hög grad förefinnes hos
båda, är en ännu sällsyntare företeelse. Och denna välvilja
omfattar alla, med hvilka de komma i beröring, hög och låg,
rik och fattig. Hvarje vägfarande, han må vara känd eller
okänd, blir här föremål för den mest slösande gästfrihet. Men
kommer någon mera välkommen gäst — och såsom sådan har
undertecknad ibland varit inbilsk nog att räkna sig själf — då
slitas i bokstaflig mening de goda människorna om en stackare.
Man har knappast i den ena gården hunnit »afäta» en splendid,
fyra rätters middag, i hvilken Vajmatsjöns ypperliga sik ingalunda
är den minst läckra beståndsdelen, förr än far i granngården
med sitt öppna, hjärtevinnande leende kommer och inviterar till
kaffet. Och att detta kaffe åtföljes af åtskilligt avec, det kan
man vara säker på. Till förtydligande af meningen vare dock
sagdt, att jag ingalunda syftar på hvad man skämtsamt kallar
»bruna skorpor» — något dylikt har åtminstone aldrig bjudits
mig — utan jag menar alla dessa läckerheter i bakväg, som
en god, ofördärfvad skogsmage mycket väl kan föräta sig på
äfven efter en föregående bastant middag.
Jag skall säga man förstår att värdera ett sådant
»bet-ställe», när man kommer från skogarne, trött och utsvulten, med
några hårda brödknallar kvar i botten af konten såsom minne
blott af en medförd matsäck.
Att tala om alla fattiga, som de goda människorna i
Vaj-mat räcka en hjälpsam hand, skulle föra mig för långt från
ämnet. Att tala om, hur många mjölsäckar och kaffebalar
årligen förbrukas i de respektive gårdarne, det törs jag icke af
fruktan att blifva hållen för lögnare. Men jag har hört det
uppgifvas, och det gränsar till det otroliga.
Det största undret är nog ändå, hur det kan räcka till för
dessa människor, som själfva från början varit mycket fattiga,
men mer och mer tyckas förkofra sig, oaktadt sin stora
gif-mildhet. Nog hafva de visserligen goda inkomster från sin
skog, men man har dock sett större inkomster än deras vara
otillräckliga utan synbar förklaringsgrund. Jag för min del är
nog enfaldig att tro, att den stora hemligheten härvidlag bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
