Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
och ändå såg det icke alls fallfärdigt ut. Det påstods, att man
var skyddad mot råttor i sådana matbodar.
Första upphofvet till Naustabyns bebyggande är att söka
i en fordom ganska viktig, nu däremot mindre betydande
näringsgren inom Lappmarken, nämligen limberedning. För
omkring hundra år sedan, upplyste min värd, hitflyttade från
Ha-rads — Edefors sockens nuvarande kyrkby — hans ännu
lef-vande svärfaders morfar och skaffade sig under årens lopp en
liten förmögenhet genom att koka lim af renhorn, som han
uppköpte af lapparne. Den väldiga gryta, som därvid användes,
står ännu kvar vid sjöstranden som ett minne från den tiden.
Måndagen den 13 maj var den mödosammaste dagen under
hela färden. Jag var då så godt som oafbrutet i rörelse från
klockan 4 på morgonen till half 12 på natten.
Yi rodde först ungefär en half mil från byn uppför den
breda, nu mera flottningsbara Naustabäckcn till den plats, där
byamännens stämpling skulle förläggas. Sedan denna verkställts,
skulle flottningen kontrolleras, och hade vi för detta ändamål
att följa bäckens alla krökningar. Vandringen genom de sanka,
tufviga strändernas videsnår var ytterst ansträngande och gick
med snigelns fart.
När vi kommit så långt, att vi hade ungefär tre fjärdedels
mil kvar till Naustabäckens utlopp i Perlälfven, påträffade vi
den s. k. »bakändan» af flottningen. Här kvarlämnades den
medföljande skogsbevakaren, och själf vek jag af ifrån bäcken
för att genom den stiglösa ödemarken sätta rak kurs på
Pir-timsjön, en liten sjö, som genomflytes af Perlälfven. Jag blef
nu ensam med min vägvisare, till hvilkens lokalkännedom jag
helt och hållet måste anförtro mig. Efter alla kullerbyttor i
gyttjepölame mellan de lömska, förrädiska starrgrästufvoma torde
jag nu hafva tett mig som en sannskyldig »riddare af den
sorgliga skepnaden». Och för att likheten skulle blifva fullständig,
hade jag ju också min Sanko (Panza).
Den vägsträcka, vi nu färdades, bestod af ändlösa myrar
med någon liten skogsholme här och där. Det var den
ödsligaste trakt, man gärna kan tänka sig. Ja, jag tror icke, att
man på hela jorden skall kunna uppleta en mera slående bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
