Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
af »det oändligt fula». Och så enformigt! Timme efter timme
gick förbi, och alltjämt detta ändlöst enahanda! Flere gånger,
när vi knogat öfver någon mer än vanligt vidsträckt myr, som
begränsades af en liten skogsreinsa, hoppades jag så säkert, att
vi där bakom skulle hafva Perlälfven eller Pirtimsjön! Men
nej — där bakom vidtog åter en myr af samma kolossala
utsträckning, och så vidare i oändlighet. Och såg man stundom
någon större vattenyta, som man på afstånd trodde vara vår
väntade sjö eller älf, så befanns det alltid, på närmare håll
be-traktadt, vara någon ofantlig vattenpöl i de förfärliga myrarne.
Så kommo vi till en mycket bred och strid bäck, som
spärrade vår väg. Medan jag här började fälla en mindre gran
för att slå en brygga öfver på ett ställe, där några stora stenar
midt i bäcken erbjödo fäste, försvann min käre Sanko helt tyst,
antagligen i afsikt att uppsöka ett bättre öfvergångsställe. Efter
en liten stund kom han igen, skakade på hufvudet åt mitt
bro-byggnadsförslag, pekade uppåt bäcken och yttrade en mening
på sitt tungomål, hvaraf jag uppfattade orden: stuor sochki
(stor björk.) Jag förstod nu, att han funnit ett ställe, där en
stor björk växte vid stranden, hvilken man kunde fälla till bro.
Jag tog en del af sakerna och följde honom samt befann
mig snart vid hans björk. Men här blef det min tur att skaka
på hufvudet. Gubbens vadställe var visserligen något smalare
än mitt, men betydligt djupare, och strax nedanför var en
stor fors.
TP_ „11____l-TM T" 11.1— US-L_______
JLUlU.dJ.CA l/AVJ. lailUCö A/JdlYCllj
~ "AA „ „P _•«_________A „1_J__ «J!
ÖU1U liclL Li CC11 J0/111111 ICtCiVl/C Ul~
ver. I alla fall hade hon med sin smala topp så osäkert fäste
på andra sidan, att den strida strömmen hvilket ögonblick som
hälst skulle kunna spola bort henne.
På mitt förslag fälldes nu också några alar för att förbättra
bron; dock var det ingen af dem, som nådde öfver. Vi kunde
omöjligen få något annat fäste på andra sidan än den
svigtande björktoppen. Men det kunde nu icke hjälpas, och öfver
måste vi. Jag klef helt forsigtigt ut på de fälda träden, som
dock gåfvo vika, så att jag snart stod i fotsdjupt vatten. Det
hade bestämdt ändå gått bra, om icke gubben hade väsnats och
skrikit, så att han nästan öfverröstade bäckens sorl. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
