Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
För oss fanns nu emellertid ingen annan utväg än att
kampera ute. Elden underhölls med torra kvistar och grenar, och
så öppnades våra matsäckar. Sedan jag ätit mig någorlunda
mätt, hade jag bara en liten, liten bullkant kvar samt litet smör
i en burk. Lappen åt hvarken nu eller förut under vår
samvaro någonting annat än fett, lufttorkadt renkött, som han skar
sönder med sin knif i små spånor, hvilka han sedan lade i en
temligen stor så kallad »kosa»*)) hvarpå han slog kaffe öfver
alltsammans. Hans kaffe, som jag förut försmått, smakade nu
förträffligt. I gengäld därför trakterade jag gubben med en
skifva livetbröd, hvilken han, som goda barn med efterrätten,
sparde till sist.
Och så skulle jag försöka sofva på några granriskvistar
insvept i min tunna regnkappa, men det gick dåligt, ty det
blef bitande kallt på natten, så att vattnet vid stranden
isbe-lades, och de våta plaggen stelnade af kylan på den sida af
kroppen, som vändes bort från elden.
Klockan half tre började det ryka ur en skorsten på andra
sidan sjön, och genast började vi skrika för full hals. Lappens
skrik liknade emellertid snarare ett sorglöst jodlande än ett rop
efter båt, hvarför jag bad honom tiga, men han förstod mig
naturligtvis icke. Sedan jag efter en half timmes lika
ursinnigt som fruktlöst skränande blifvit riktigt hes, drog jag upp
min näsduk och böljade vifta med densamma, allt under det
jag fortsatte att skrika, och nu ändtligen besvarades mina rop
från den andra stranden. Kort därefter sågo vi en båt lägga
ut från land och komma öfver till oss.
Mannen i båten påstod sig länge hafva hört oss, men tagit
oss för flottningsfolk, som ropade och hojtade af okynne.. Men
när han slutligen fått se mig vifta med näsduken, hade han
börjat förstå, att det var folk, som ville komma öfver sjön.
I Pirtim lät jag bädda åt mig och hvilade några timmar,
hvarefter vi gingo ut på stämpling. På eftermiddagen samma
dag fortsatte jag, med vår morgonfriske roddare som vägvisare,
till Louvus, enligt uppgift beläget en och en half mil från Pir-
*) En liten träslef med kort, böjdt skaft, som lappmarksborna använda
till drickeskärl ute i skog och mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
