Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
gjorde mig rädd och förvirrad, hvarför jag, utkommen midt på
bäcken, vände om igen.
Med en duktig stång i hvardera handen gaf sig nu
lappen ut och kraflade sig också öfver. På andra sidan fälde
han nu en björk, som nådde ett stycke ut på den svigtande
bryggan, och så tog jag konten, som jag icke vågat
anförtro åt Sanko, hvarpå jag med de båda stakarne, som gubben
kastat öfver åt mig, en i hvardera handen, knogade i väg.
Konten bar jag dock försigtigtvis lös öfver ena axeln, ty hade
jag haft honom fast på ryggen och fallit, så hade jag lätt
kunnat fastna mellan de stora stenarne och drunknat. Jag kom
emellertid oskadd öfver, ehuru våt till knäs, och lappen drog
nu fram ur sitt knappa svenska ordförråd de säkerligen
uppriktigt menade orden: så bra!
Något öfver en timme hade vi hållit på med våra försök
att komma öfver bäcken (Yaksajokk), och ungefär lika lång tid
åtgick, innan vi kommo fram till den sanka stranden af
Pir-timsjön. Sjön befanns där vara isbelagd, men vi sågo en
öppen ränna ett stycke längre uppför sjön, och på en ofantlig
omväg kring en blöt myr kommo vi ändtligen dit. Klockan
var nu half tolf på natten. Att den väg, vi vandrat, icke
egentligen var någon promenadväg, därom kan man göra sig en
föreställning, då jag nämner att vi, med rasterna inberäknade,
haft göra 11 timmar på en vägsträcka som, efter hvad kartan
utvisade, icke kunde vara mer än 2 1/2 mil lång. Då vi därtill
hade börjat vår dag klockan fyra på morgonen, må ingen undra
på, att vi nu voro trötta.
I den ljusa vårnattens halfdager syntes ganska tydligt
Pir-timgårdarne på den här ungefär 2 km breda sjöns andra strand.
Vår första åtgärd blef nu, på vanligt lappmarksvis, att göra
upp eld för att draga uppmärksamheten till oss och få en båt
öfver från Pirtim. För samma ändamål uppgåfvo vi också så
högljudda rop, som våra lungor förmådde, men — förgäfves!
Vi blefvo snart öfvertygade om det fruktlösa uti våra försök att
väcka folket på andra sidan, som nu naturligtvis njöt sin bästa
sömn. Lappen mumlade någonting, som visst skulle betyda att
»svenskfolket» sof som stockar emot de lättsöfda lapparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
