Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
som en pilgrim och tänkte på en stärkande morgonlur hemma
i Skarfsjön — och så kommo vi ändtligen, .ändtligen ned till
Kultsjöns strand, snedt mot kapellet och förde lif, tills en båt
kom och hämtade oss, och en halftimme senare voro vi framme
och jag sjönk ned med mitt följe på de lagrar, som vi skurit
under en fotvandring på mera än fem, men kanske något
mindre än sex mil. Klockan var icke fullt sex på morgonen, men
kafferökarna hade redan börjat stiga från den lilla kyrkplatsens
lappkåtor och »härbergen» eller små blockhus. Nu var själfva
indian Boman trött.
Det var efter handlanden, som kommit till platsen, den
silfveromgjordade, korpulenta lilla lappgumman Lisa Sofia
Andersson i Löfberg, som öfvade gästvänskap mot mig i första
hand. Mycket folk hade sammanströmmat på den lilla orten,
och endast lapparne voro väl bortåt hundra. Och det var
trångt om utrymme; några små timrade »härbergen» och några
kåtar uppstickande här och där bland de täta buskagen på
strandsluttningen, det var allt. Lisa Sofia hade sett mig, där
jag somnat på backen, och hon sände en slaf med bud, att hon
ämnade beskydda mig under min vistelse i Fattmomakk.
He-dersgumma, som inte visste, om jag var en betrodd man, men
som, efter min illa medfarna kostym att döma, lätt kunnat
taga mig för motsatsen! På en renhud, bredd öfver doftande
björklöf, sof jag ovaggad två stjärnklara nätter, och det enda
jag fått gifva hedersgumman i ersättning är detta offentligt
uttalade tack till henne.
Sådant folklif uppe i denna lilla fjällvrå! Svenskar och
lappar snodde om hvarandra, men hvilken skillnad i rörelsernas
elegans och smidighet de båda raserna emellan! Mörka,
allvarliga lappmän (Fjellström t. ex.) gingo där med armarne
korslagda öfver bröstet, iförda sin pittoreska nationaldräkt, och
flickorna med sina röda hättor, brokiga dukar, lif med
silfver-smycken och korta kjolar trippade med steg så lätta som
kattens, möttes, pratade och skrattade och skildes för att mötas
och skratta igen. Och nere vid stranden brändes kaffe, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
