Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
äldre generationen bekant. Hennes mindre bekanta verkliga
namn var Maria Jansson. Hon var en klok gumma, som
med Sundhetskollegii tillstånd praktiserade i början på
århundradet ända till 1842, då hon dog. Hon hade ett stort
rykte, så att till och med personer från hufvudstadens
förnämsta kretsar sökte hennes råd och hjälp. En litografi från
den tiden framställer henne, sittande bakom ett bord med
åtskilliga medikamentsflaskor framför sig. Under står
följande vers:
Där vetenskapen ofta knappt mer hoppas,
Naturen dock ännu en räddning vet.
En hoppets blomma för den sjuke knoppas
Af klokhet närd och af erfarenhet;
Och Läkarinna, vän af hälsans makter,
Sin boning har vid Kisas sköna trakter.
Efter att hafva följt vägen norr om den emellanåt på
af-stånd framskymtande Nedre Föllingen kom jag till det smala
sund, som förenar denna sjö med dess öfre namne. Här, där
vägen går öfver en ståtlig stenbro, sätte jag mig ned och
betraktade en god stund de klara vattenspeglarne och de gröna
stränderna. Det var verkligen en hänförande anblick. Sedan
fortsatte jag längs sundet hela tiden liksom i en park. Jag
skulle nu taga af på en ny väg, ej utsatt på kartan, men tog
ledsamt nog miste, så att jag i stället för att gå längs
sjöstranden kom långt ifrån denna och måste göra en stor backig
omväg för att åter komma rätt. Jag varnar alla från att träda
i mina fotspår och tillråder att vid Björndal noga efterfråga
den nya vägen. Först vid Orneströms sågverk, ett stycke förbi
Ofre Föllingen, var jag på rätt stråt igen. Om en kort stund
hade jag nått sjön Orlången. Här har ingeniören lagt vägen
alldeles invid sjöbrädden för att slippa backar, och härmed har
han gjort turisten en dubbel tjänst, ty en vackrare och bättre
väg får man sällan gå. Vågen skvalpar invid foten, och
mellan de enstaka träden har jag hela den dystra sjön för mina
ögon. Löfskogen har försvunnit, och inga andra träd synas
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1896. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
