- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
274

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

än tallar, magra, knotiga och stormpröfvade. Det är en
storartad natur i all sin karghet, en trakt, där syndafloden
hvirflat om — det syns på de väldiga om hvarandra
kastade stenblocken. Också djurvärlden var här fattig, ingen
annan fågel hörde eller såg jag än den hvita strandpiparen
(eller hvad han heter), som på sina spända vingar irrade
längs brädden. Ja, dystert och ödsligt såg det ut rundt

omkring. Det enda upplifvande under sådana omständigheter
var att gå på kapp med en bonde, som kom körande med
en tom arbetsvagn. Ibland var han en half hästlängd före
mig; ibland tog jag lofven af honom. Samtalet kom snart
i gång:

— Hvad är han för en? frågade han mig.

— Den vandrande juden, svarade jag med ihålig röst.

Mannen såg misstroget på mig.

— Eller har ni sett någon, som kan lägga i väg
såsom jag!

Nej, det hade han inte gjort, det erkände han. Därpå
bytte vi om samtalsämne, och snart gick jag ifrån honom.
Längre fram vid handelsboden i Örsebro, där jag satt på
trappan och hvilade, och han kom in »som god andre häst», sporde
han betänksamt:

— Han är väl ändå inte den der, han sad’?

— Åh nej! Yar lugn! Jag är inte annat än en vanlig
lösdrifvare. Mitt namn är Ltjnkentus !

Därmed reste jag mig upp och gick vidare vinkande med
handen till afsked.

Sjön Orn, dit jag snart anlände, och som jag en stund
följde, är också utmärkt vacker. Här äro de omgifvande
bergen dock ej så höga, och trakten har ej det vilda utseende som
vid Orlången. Härifrån hade jag endast ett kort stycke fram
till Sömmen. Ankommen till Håredals brygga, badade jag och
inväntade, hungrande, ångbåten Carl Johan, som enligt
turlistan tämligen snart borde vara där.

Detta stycke mellan Kisa och Sömmen var den vackraste
delen af hela min väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free