Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
GUNNAR ANDERSSON.
lades åter i fyra delar, fjärdingar eller fjärdeparter, det
sistnämnda ett ord, som än i dag är välkändt inom Stora
Kopparbergs bergslag. Vid trettonhundratalets slut betaide hvarje par
bäljor 4 skeppund (604 kg) koppar om året, hvilket denna tid
tillsammans per år utgjorde minst 34 skeppund (5 131 kg) och
år 1506 56 skeppund (8 452 kg) och sedermera under lång tid
var i ständigt stigande.
Under de äldsta tiderna bedrefs själfva grufarbetet liksom
ock kopparns framställning af mästermännen, hvilka enligt
Magnus Erikssons privilegier hade i sin tjänst följande slag af
arbetare: »berhoggsere» eller grufdrängar, »skidæræ» eller
kolveds-huggare, »thækkilsæmån» eller kolmiltäckare samt kolare och
smältare, hvilka alla beträffande aflöningssättet indelades i
statkarlar, eller som medeltidens namn lyder, »utspisæræ», och
dags-verkare, som då omtalades såsom de där »arwdæ firi sit brod».
Bägge slagen fingo hufvudparten af sin aflöning in natura, deras
arbetstid etc. var ytterst noga reglerad, något som ock torde
varit af nöden, då det gällde en arbetarebefolkning, som
ingalunda rekryterades af samhällets fridsammaste element, *fven
om den i intelligens och djärfhet kan förmodas ha stått öfver
den tidens genomsnitt. Hvarje fredlös man, som var arbetsför,
kunde nämligen tagas i mästermannens tjänst och hade därmed
vunnit en fristad. Detta befordrade naturligen tillgången på
arbetskraft, men lagen stadgade ock, klokt nog, att ingen af
»allmogen» ägde rätt att bära annat vapen än en matknif.
Bergsmännen kunde vidare med våld återhämta dem, som
af-veko från arbetet i de små grufvorna och hyttorna, en rätt,
som emellertid 1360 inskränktes på så sätt, att de, som af
lyckan så gynnats, att de förmådde själfva idka bergsbruk och
till konungen erlägga den honom enligt hans kungliga rätt
tillkommande afraden, ej kunde i tjänst återtagas. Genom denna
bestämmelse infördes ett helt nytt, men lifskraftigt och
intres-seradt element bland Kopparbergets grufvors brukare, ett
element, som sakta men säkert tog makten och rikedomen i arf
efter de ursprungliga från utländska köpmans- och inhemska
adelssläkter härstammande ägarne. Sålunda kommo inhemska,
lågättade, men dugliga och företagsamma män, att fastän mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
