Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
LODIS AMÉEN.
i skog och på fjäll. Det är nu femte sommaren i rad grefven
besöker Stora Sjöfallet. Han har här hvarje gång en liten 14
dagars robinsonad i sällskap med sin son och, om jag minns
rätt, 12 »Fredagar». För närvarande var han sysselsatt med
att bygga båtar, bränna tjära och bryta sten, och hans son hade
samma dag hemkommit från björnjakt. Två dylika djur hade
visat sig men icke kommit inom skotthåll. Till belysning af
denna trakts björnrikedom kan nämnas, att några lappar, som
samtidigt med oss tillbragt ett par veckor i nejden, därunder
sågo åtta björnar, af hvilka de sköto två.
På kvällen samlades vi kring en muntert sprakande nying.
Tidigt följande morgon skulle förmörkelsen äga rum. Utsikterna
att få se något däraf sysselsatte alla sinnen. Yi bespäjade
molnens gång och rörelser, men saken såg i hög grad oviss ut.
Med endast föga hopp gick man till kojs. Åtskilliga af
med-lemmarne föredrogo dock att vaka vid elden.
Vid tvåtiden på morgonen ljöd den öfverenskomna
hornsignalen. Man skyndade ut ur tältet i den friska, frostbitna
morgonen och kastade en blick uppåt himlen. Den hvälfde sig
klar och ren, endast i öster syntes några icke särdeles tunga moln.
Det blef lif och rörelse i lägret. Ur tälten framkom den
ena efter den andra ännu något omorgnade gestalten, och snart
var skaran fulltalig, kaffekitteln med tillbehör inpackad, och
tåget satte sig i gång upp på en söder om fallet belägen höjd,
som af professor Rosén utsetts såsom den lämpligaste för
förmörkelsens beskådande.
Det var ett storartadt panorama, som här låg utbredt under
våra fotter. Kårtjejaurs och Langasjaurs vidsträckta
vattenspeglar, Nieras och Juobmotjåkkos väldiga pyramider och midt
uti detsamma Sjöfallet, öfver hvilket några af kylan förtätade hvita
ångmoln orörligt sväfvade. I sänkan mellan de båda nämnda
bergen var det solen först skulle visa sig. Där lågo nu några
moln. Aldrig i världen ha vi följt några moln med sådant
intresse som dessa. Hvad beslut skulle de fatta? Skulle de
stiga uppåt med solen eller sjunka ned under horisonten.
Vi fingo taga saken så lugnt vi kunde och vänta. Vid
en uppgjord eld kokades kaffe. Medförda glasbitar svärtades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
