Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
LOUIS AMÉEN.
Efter en kort kvällsmarsch tältade vi i närheten af
Hapsa-sjöarne. Yi hade nu i det närmaste kommit in på våra gamla
spår. Yi återsågo ookså dagen därpå efter en rask marsch
öfver Muddusmyrarne i häftigt åskregn — det första egentliga
regn vi fått under färden — byggnaderna vid Aborrträsk. Denna
natt stod ingen af de sköna sängarne tom. Följande dag en
frisk morgonvandring genom skogen, där redan här och hvar ■—
för att begagna ett finskt ordspråk från trakten — »räfven
börjar hänga upp sina byxor i björkarne»; och inom kort befinna
vi oss åter ombord å den lilla ångbåten på Yasaraträsk, som
pustande och stånkande arbetar sig fram genom sjögräset och snart
låter oss skymta Gellivares gråa, leksaksliknande kyrka och
järn-vägslokomotivens hvita ångpelare. Yår färd har nått sitt slut.
Mycket kunde vara att tillägga om yår resa och det muntra
friluftslif vi därunder förde. Men vi äro litet rädda för
Turistföreningens redaktionskommitté och finna det rådligast att nu
sluta. Dock kunna vi icke neka oss nöjet att söka göra en
liten sammanfattning af de intryck, som trängde sig på
åtminstone åtskilliga af oss nu i stunden för afskedet, det dubbla
afskedet, från Lappland och från hvarandra.
För nästan alla af oss hade Lappland varit Hh ny
erfarenhet. Man gör sig i tankarne så gärna om denna nordliga
landsända den föreställningen, att man där kommer att mötas
af en visserligen storslagen, men dyster och monoton natur.
Man väntar sig karga och ödsliga vildmarker, oftast insvepta i
bergstrakternas regndis, eller genompinade af frostbitna vindar
och en arktisk, tungsint, nästan nedtryckande stämning öfver
det hela.
Med dessa känslor hade vi kommit. Och hvad hade vi
erfarit?
Vi hade upplefvat en så godt som oafbruten följd af ljusa,
soliga dagar. Yi hade vandrat i ofta nästan tropisk värme
genom en natur, som ständigt skiftat och där det glada,
leende landskapet är minst lika vanligt som det majestätiskt
dystra, och vi hade funnit en terräng, växlande i öfverraskande
mångfald. Yår Herre har i Lappland gjort som en
konditorifröken med sina bakelser, lagt hvar sort för sig. På ett ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
