Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLFÖRMÖRKELSEEXPEDITIONEN TILL STORA SJÖFALLET. 69
har han ställt upp alla sina björkar, satt på dem sin livitaste
näfver och åstadkommit en liten idyll, mot hvilken Alpernas
lärkträdsregion jämmerligen kommer till korta. På ett annat
ställe gör han en komposition i rödt och täcker marken, så
långt ögat når, med epilobium, ax vid ax, så att landskapet
lyser i den intensivaste färgprakt. Men härmed är den
lappländska färgskalan icke uttömd. Vi ha det hvita
renmosse-landskapet, den blåa myren, den oändliga, silfverglänsande
vide-junglen. An sluter oss den mjuka, varma granskogen i sin
skyddande famn, än se vi intet annat än svarta stenar och
klippblock, mellan hvilka tusentals hvitnande skelett af
kull-fallna träd ligga hopvräkta. Stundom vandra vi i skymningen
genom en afbränd skog, där de kvarstående svarta stammarne
med sina nakna grenar påminna om de gigantiska ormbunkarne
i ett landskap från stenkolsperioden; stundom ströfva vi öfver
fjällhedens mjuka ris och blomsterhöljda gräsmattor, medan
glittrande sol och syrsatt fjälluft gifva stegen vingar. Vi lyssna
till vattenfallens eviga brus och till fjällens eviga tystnad. Vi
slå vårt läger ena dagen invid den lilla skogstjärnen, som ligger
där i ostörd frid, för att andra dagen på gungande stäf plöja
den stora insjöns hafsliknande vatten.
Lappland har en skönhet, som godt tål jämförelse med
mycket af det vackraste vår världsdel äger, men det har
dessutom ett företräde, som för naturvännen är nästan oskattbart.
Det är ett jungfruligt land, oberördt af civilisationen. Det
blir aldrig hvardagligt eller trivialt och det ger vandraren en
känsla af frihet, af vildmarkens och naturtillståndets härliga
frihet. Det är en plats, där man kan andas ut, ett land utan
gärdesgårdar, där man saknar hvarje användning för penningar
och där bullret af allt det ledsamma, som sker ute i världen,
icke når en, ett land, som man lär sig att älska. I åtskilliga
främmande länder har man afsatt särskilda områden, kända för
naturskönhet, till »nationalparker». Det är på tiden, att vi
komma underfund med att vi i Lappland äga en sådan
nationalpark och förstå, hvad detta är värdt.
Men om man lärt sig inse detta, då blir frågan: huru
skola vi bäst tillgodogöra oss den skatt af naturskönhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
