Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
AXEL HAMBERG.
Vi följde därefter Suotaskammen mot väster och bestego
toppen mellan Suotas och Stuor Niak. Härifrån har man ett
synnerligen tilltalande panorama öfver de höga omgifvande
fjällen, vidsträckta jökelfält och den stora fjällslätten i nordost.
På hemvägen skildes våra vägar till att börja med. Nila gick
ned på norra sidan för att se efter, om två där nedanför
spat-serande renar skulle kunna vara våra. Olsson och jag skulle
däremot försöka att taga en genväg öfver Suotasglacieren. Men
vi fingo erfara den sorgliga sanningen af den gamla satsen, att
genvägar äro senvägar. De upp emot Suotaskammen sig
sträckande snöfälten voro synnerligen sprickiga och kräfde stor
försiktighet vid passerandet. Sedan hade vi visserligen ett långt
stycke jämn och fin glacieryta, men när vi skulle försöka att
gå tvärs öfver Suotasglacieren till dess östra sida ett godt stycke
ofvanför isfallet, så visade detta sig helt enkelt omöjligt på
grund af de svåra sprickor, som här förekommo. Åtminstone
skulle det hafva varit alltför farligt för endast två personer att
försöka gifva sig öfver här. Yi måste därför draga oss tillbaka
och försöka komma ned utmed glacierens västra sida. Här
gick det bra en stund, men så kommo vi till en femton
meters tvärbrant, d. v. s. till en spricka i glacieren, vid hvilken
den del af isen, som låg nedanför sprickan, sänkt sig femton
meter i förhållande till den öfre delen. Efter något
öfvervä-gande beslöt jag försöka krafla mig ned genom den trånga
klyftan mellan bergväggen och glacieren, hvilket gick bra,
ehuru det var stor brist på fotfäste. Men här kunde icke
Olsson komma ned med sin breda börda. Den hissades
där-före ned utför branten med tillhjälp af det tjugo m. långa
gla-ciertåget, hvarefter äfven Olsson kunde krafla sig ned genom
klyftan. Sedan voro alla svårigheter öfverstökade. Här
nedanför var glacieren jämn och vi kunde nu hålla kurs rakt
på Sarjekvaratj. Nedanför glacieren sammanträffade vi med
Nila, som funnit, att de båda renarne voro en vaj (renko) och
hennes kalf.
Den 15 augusti skulle vi börja flytta från Sarjekvaratj
till den stora depoten vid Tjågn oris jokk, men som vi omöjligen
kunde medhinna detta på en dag, när vi icke hade några renar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
