Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN 1896. 181
bestämdes, att vi den första natten skulle slå läger vid
Vuoines-varatj, dit vi redan transporterat flera bördor. Det öfriga
skulle mina lappar i två omgångar bära dit, med undantag af
instrumenten, som Olsson och jag togo hand om och med
hvilka vi knogade upp på Linds jökel. Här lade vi ut en rad
målade stenar, emedan det af vissa anledningar syntes mig af
intresse att få reda på äfven denna jökels rörelsehastighet.
Några vidare observationer blefvo emellertid ej utaf, emedan
ogynnsam väderlek inträffade.
Den 16 augusti flyttade vi med rediga bördor i en omgång
till den depot vid Tjågnorisjokk, som jag den 3 augusti där
kvarlämnat och hvilken befanns oskadad. De vid
Vuoines-varatj kvarlämnade sakerna skulle under de närmast följande
dagarne hämtas af Nila och Vttolla, medan Olsson skulle
vara mig följaktig på mina exkursioner. Amma kunde icke
vidare tagas med i räkningen. Han irrade fortfarande omkring
i fjällen för att taga reda på renarne. Ibland dök han upp
helt oförmodadt, men han försvann vanligen lika hastigt som
han kom. Han tycktes för öfrigt hafva tagit sig ganska nära
af det inträffade missödet, vare sig af grämelse öfver den
ekonomiska förlusten eller blygsel öfver att af försumlighet hafva
varit vållande till olyckan.
Denna dag på aftonen erhöll manskapet en under
dåvarande förhållanden välbehöflig förstärkning, i det då min gamle
bekante Anders Rassa kom till oss för att vara till hjälp
under den återstående delen af resan.
Den 17 augusti arbetade vi på Mikajökeln. Dess nedre
ända bestämdes och befanns icke hafva förändrat sitt läge
nämnvärdt sedan föregående år. Vidare undersöktes läget af
de målade stenarne, hvilka på denna mindre sprickiga jökel
nästan samtliga återfunnos. Anders visade sig mycket slängd
i att återfinna stenarne, men så hade han också varit med om
att lägga ut dem. Den största sträcka dessa sedan den 6 och
8 augusti 1895 glidit ned var 29 m., således åtskilligt mindre
än motsvarande värde för Suotasjökeln.
Olsson föreslog, att vi skulle taga hemvägen genom
Matu-dalen, hvilket han trodde skulle vara en genväg, hvilket det dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
