Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SÖDRA STAKET.
225
timmes kamp väller en ny rysk svallvåg fram. Den riktas mot
skogsbacken, hvilken ligger mellan södermanländingarnes vänstra
flank och höjdretranchementet, som ej med sin eld kan åtkomma
denna sluttning. Apraxin hoppas kunna öfverväldiga
söder-manländingarne och tränga fram i ryggen mot försvararne nere
vid Knapens hål. Ögonblicket är så mycket mera kritiskt,
som ammunitionen börjar tryta för södermanländingarne. Men
äfven nu är lyckan svenskarne bevågen, ty i det afgörande
ögonblicket inträffar den andra södermanlandsbataljonen under
sin tappre öfverste Rutger Fuchs, skåning till börden, och
rys-sarne hejdas på nytt. Stridens vågskålar väga nu jämnt.
Rys-sarne hafva, trots eftermiddagens heta anfall, ej lyckats rubba
svenskarne, men dessa hafva ej heller lyckats besegra de förra,
om de ock hållit dem tillbaka. Vän som fiende börjar tröttna.
Då ljuda trumslag. Det är Dalregementet och
västman-ländingarne, som nalkas. För att hinna fram i rätt tid ha de
skyndat med sådan ifver, att de bortkastat både rockar och
packning och sprungit i skjortärmarne. Vid deras ankomst
framgå v. Dahlheims och Fuchs’ soldater till motanfall mot
ryssarne — och dessa vika. Segern är svenskarnes och
Stockholm räddadt.
Huru kommer det sig, frågar någon, att medan Fuchs och
hans södermanländingar lefva i lifligt minne, v. Dahlheim och
Bocken äro af allmänheten alldeles förgätna? Svaret gifver
öfverste Björlin i sin redogörelse för träffningen vid Stäket,
hvilken ligger till grund för denna lilla uppsats, då han
påpekar, att samtiden fattade ryssarnes anfall såsom ett försök att
landvägen framtränga mot Stockholm. Södermanländingarne,
som besegrade det förmodade avantgardet, kommo därigenom
att framstå såsom hufvudstadens räddare. Öfverste Björlin
framhåller emellertid med fog, att ryssarnes tanke var en
annan. De ville sjöledes forcera sig fram för att med galerflottan
komma upp på Stockholms ström. Rörelserna på Skogsö åkrar
voro blott medel för att underlätta hufvudanfallet. Men om
så är, tillkommer med rätta hufvuddelen af äran Dahlheim och
v. Bocken, likasom de i verkligheten burit hufvuddelen af
stridens tunga. Honnör för Fuchs och det tappra regemente,
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1897. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
