Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
VID SÖDRA STÄKET.
utan hvars bistånd v. Dablheim ej kunnat fylla sitt värf! Men
heder äfven åt de förgätna tremänningarne, så mycket mera
som de icke ibland vår härs trupper äga några arftagare, som
kunna värna deras minne! Vår tid, historiskt intresserad som
den är, kunde med ringa kostnad godtgöra sekelgammal glömska.
Ty den vackraste vård kunde ju blifva att i själfva de klippor,
v. Daht/hfjm, v. Bocken och deras folk försvarat, inhugga
några ord till de tappres minne.
* *
*
Striden den 13 augusti 1719 är dock icke det enda
minne, som knyter ryssarnes namn till Södra Stäket. Ännu
en gång hafva dessa berghällar sett mörkhyade ryssar på sina
stränder. Det var år 1743, sedan Sverige i ett lättsinnigt
börjadt krig blifvit besegradt af ryssarne och tvungits att välja
sin tronföljare efter ryska kejsarinnans befallning. När ett nytt
krig då hotade från Danmark, måste det utmattade och af
inre oro sönderslitna Sverige förödmjuka sig att anhålla om
hjälp hos sina förra fiender. De ryska trupperna förlädes till
Nyköping och Norrköping, galerflottan till Södra Stäket. Det
var vid detta ryska besök i våra bygder, som de träffande
orden fälldes: »Låtom oss göra så väl vi kunna mot dessa
ryssar och bevisa, att här är mer mänsklighet och kristendom i
våra fattiga hyddor, än det har varit vishet i våra rådslag eller
mandom i våra vägar. Låtom oss med tålamod och goda
gärningar afvända den skam från våra hus, som klenmod och
dårskap satt på våra vapen utomhus, att främlingen må se, att
här är förnuftigare folk hemma än dem han funnit för sig i
fältet därborta.»
Såsom vår historia skiftar i ljus och skugga, så gömmer
Södra Stäket på minnen af både ära och smälek. Och
böljorna, som famna dess stränder, sjunga för den, som vill höra
det, en sång om välsignelse, vunnen åt ofödda släkten genom
modig förtröstan och själfuppoffring in i döden, och om nesa,
samkad öfver fosterlandet af själföfverskattning och partisinne.
P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0292.html
