Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIK NEN l’KÅN EKT KANOTFÄKD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 319
rade om lätt och elegant, och min far dök på hufvudet ned i
bråddjupet. Ögonblicket därpå kom han åter upp genomvåt,
med mun och ögon fulla af vatten och synbarligen förvånad
öfver, huru hastigt och lustigt allt tillgått.
Han sam emellertid i land, och där stod vår reskamrat,
hr N. från Stockholm, och räckte honom handen för att hjälpa
honom upp — men med den påföljd, att hr N. själf halkade i
det våta gräset invid stranden och plumsade uti.
Färden kunde nu naturligtvis ej genast fortsättas. Yi
måste stanna kvar på Björkholmen och få en sprakande brasa
upptänd, vid hvilken våra våta reskamrater fingo torka de
blöta kläderna.
Först halfannan timme senare kommo vi ändtligen i väg.
På måndagen var det just ej så vackert väder. Det var
en smula dimmigt och såg regndigert ut.
Skalkasjön, som vi först hade att passera, är ganska smal.
Den har ej samma insjöutseende som Vaikijaure och
Itandi-jaure, utan liknar mera en bred älf. Den är dock i hvarje fall
så pass bred, att man ej märker eller vid rodd har någon som
helst olägenhet af det starkare strömdraget.
Som Skalka i sin längdriktning böjer sig något åt höger,
då man kommer från Björkholmshållet till, hade vi för att
ro kortaste vägen att hålla oss intill högra stranden. Yi rodde
kraftigt och oafbrutet och passerade den ena udden efter den
andra. Och för hvarje udde vi passerade fingo vi i
regndimman syn på nästa udde, som otydligt aftecknade sig i fjärran.
Och dit stod då vår nästa sträfvan. Så gick det framåt från
udde till udde i samma takt. Det höll på att bli en smula
enformigt.
Men nu var det min bror, som skaffade oss ett
synnerligen välkommet och intressant afbrott i enformigheten genom
att draga upp en liten vacker lax på sitt gäddrag. Under den
föregående delen af färden hade vi ej haft så mycket som ett
enda napp, trots det att vi haft alla våra fyra gäddrag ute.
Vi hade därför redan börjat tro på hvad vi hört i Jokkmokk,
nämligen att engelsmännen redan fiskat upp all lax i sjöarne
däruppe. När min bror tillropade oss, att han hade en lax på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
