Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
JOH. WALDENSTRÖM.
draget, trodde vi därför, att han endast ville lura oss. Det
såg emellertid rasande sanningsenligt ut, då han började hala
in refven. Kanoten sackade akteröfver med fart, och snart
syntes en blankskimrande fiskstjärt slå kraftiga slag i
vattenbrynet ett stycke ifrån kanoten.
Nu gällde det emellertid att få upp laxen i kanoten utan
att stjälpa. Det var ingen lätt sak och hade nog inte heller
gått, om min bror varit ensam. Med min kanot skyndade jag
emellertid intill hans, och under det att vi stödde kanoterna
mot hvarandra, halade vi in refven mellan relingarne. Och när
så laxen befann sig midt under kanoterna och började med sin
kraftiga stjärt bearbeta dem och vi till slut fingo upp hans
hufvud mellan relingarne, var jag till hands med en liten
yxhammare, som vi hade med oss, och knackade honom i hufvudet.
Och lyckligtvis äro laxarne mycket lätta att döda, annars vet
jag ej, huru det skulle ha gått med vårt fiskafängc, fastän vi
voro två, som hjälptes åt. Nu gick det emellertid bra, och vi
halade upp den allra härligaste börsting* man kan tänka sig.
Därefter fortsatte vi vidare fram till Tjåmotis, dit vi
kom-mo vid middagstiden. Det hade nu börjat regna, och det
kändes därför rätt angenämt att åter få tak öfver
hufvudet. Vi stego in i en liten stuga, som såg litet trefligare ut
än de andra och genom sina hvitmålade knutar ådrog sig vår
uppmärksamhet. Och där blefvo vi på ett synnerligen
vänligt och välvilligt sätt mottagna och omhuldade af hustrun i
huset. Jag tycker mig minnas, att hon var änka. Hvad hon
hette, erinrar jag mig ej, men i vårt minne har hon under de
gångna åren fortlefvat och fortlefver ännu i vänlig hågkomst
under namnet »gumman i Tjåmotis».
Hon visade oss in i sin lilla kammare, tände upp en
brasa, vid hvilken vi fingo torka våra våta kläder, och gick oss
tillhanda på allt upptänkligt sätt.
Och vi gjorde oss genast hemmastadda och började träffa
anordningar för vår lilla laxmiddag. Vi lånade en gryta af
* Börsting är en svartprickig laxart, som hela året om lefver uppe i
de lappländska sjöarne of vanför de stora vattenfallen, hvilka hindra dem att
såsom andra laxar begifva sig ut till hafs under vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
