Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pi sydvästkynten.
341
händelser hjärtligt välkomna. Inte allenast deras sparsamhet
utan äfven deras redbarhet, hyfsning och fosterlandskärlek kunna
vara oss till föresyn.
Sedan matsmältningsprocessen blifvit något så när afslutad,
lämnade vi Båstad och togo vägen till Torekow. Följde till
en början stranden och svalkades något af hafsvindarne, så att
dagens tunga och hetta kändes tämligen drägliga. Nu bar det
uppför en förfärligt hög backe, ej för roskull kallad Brantalid.
Då vi uppnått backens krön, belönades vi med en hänförande
utsikt öfver åsen, Båstad, hela det bördiga och leende
Syd-Halland samt den blå, svagt krusade hafsviken med sina här
och där framstickande hvita segel. Här vid Brantalid finns en
märkvärdighet, som jag ovetande försummade att se, nämligen
en gammal ryggåsstuga, en sådan där utan loft med fönster på
taket, hvaraf ett exemplar nyligen uppsatts på Skansen.
Inredning och husgeråd lära uti denna förstnämnda äfven vara
fullständigt i gammal stil. En annan dylik stuga lär dessutom
finnas vid Erikstorp, också i närheten. Detta allt fick jag till
min grämelse veta först efter ankomsten till Torekow.
Nu lämnar vägen kusten och drar sig åt midten af den
mellan Laholms- och Skeldervikarne framskjutande landtunga,
på hvars yttersta spets Torekow är beläget. Mau stiger så
småningom upp på en platå. Där kan man stanna en stund
och se sig om. På ena sidan den merbemälta Laholmsbukten,
på andra Skelderviken med Kullen, framför oss Torekow,
Väderön, hela Kattegat!
Vid Houfs kyrka intogo vi vårt fruntimmerskaffe hos
församlingens lika välvillige som ståtlige klockare, hvilken
dessutom trakterade oss med vinbär. Af denne erforo vi det
märkliga förhållandet, att socknen inte har mer än fyra fattiga.
Från kyrkan stiger man ned på en väg, slingrande sig fram
bland gårdar, stenhus, hagtornshäckar och sädesfält. Mycket
riktigt, här finnas inga fattjga! Många husväggar äro så
omslingrade med grönt, att fönstren nästan grott igen. Det är
Danmark, det är Tyskland; gamla torftiga Sverige hafva vi
lämnat bakom oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
