Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
H. FRÖDING.
Klockan åtta voro vi i Torekow och behörigen installerade
på hotell Kattegat. Här ämnade vi bestå oss ett par
hvilodagar.
Torekow är en liten köping, ett fiskläge rättare sagdt, med
snygga, halmtäckta tegelhus, såsom tyckes vara det vanliga här
på kusten. Lifligt kan man inte säga här är, ty karlarne äro
till sjös, och kvinnfolken hålla inne i husen på med sina sysslor.
I fönstren ser man dock katt och blommor och där utanför
barn. Gator finnas, men stenläggningen kunde gärna vara borta,
ty fasligt knagglig och ojämn är den, nästan värre än den i
Upsala!
Det vackraste af allt är själfva stranden, långgrund och
stenbunden med stugor och täppor, kor och kalfvar, barn och
gäss. Och mot denna strand slår det vida hafvet, trotsigt
sprutande mot de stora klippblocken, godmodigt ringlande sig
omkring de små stenarne i vattenbrynet — det är så lejonets
art! Ett förträffligt ställe för målare, det hörde jag redan af
allas deras mästare, Gude, som här tillbragt en sommar för sex
eller sju år sedan. Och här hålla alltjämt konstnärer till, såväl
in- som utländske. Med en utaf dem, en älskvärd svensk parisare,
hade vi det nöjet att genast på hotellet göra bekantskap. Eljes
äro lotsarne ställets förnämsta personer. De hålla sig mest uti
en stor öppen bod, utvändigt prydd med förlista fartygs
namn-taflor, sådana som Amanda, Juliane, Hoppet m. fl.
Den lilla hamnen med sin skrala vågbrytare kan endast
härbergera fiskarbåtar. Inga braskande ångbåtar komma hit
och störa friden. Högst få badgäster finnas; jag vet inte, hvad
det är, som afhåller dem. Nej, här är man verkligen i ro; och
när aftonen kommer, sätter man sig på klipporna, lyssnar till
vågornas brus, ser månskenet glittra öfver Skelderviken och
Kullens mörka massa höja sig där bortom. Det är mer värdt,
än hvad någon direktion för nytta och nöje skulle kunna bjuda på.
Den första hvilodagen på eftermiddagen gjorde vi en
utflykt till Hallands Väderö, som ligger en fjärdingsväg från
kusten. Afseglade med Fritz Kullenberg, en ung pratsam fyr,
efter hvad jag tror lotsaspirant, och lade till vid Svinhallen.
Namnet är föga tilltalande, men platsen är så mycket vackrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
