- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
344

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

H. FRÖDING.

Sedan vi nn sett ön, anträdde vi hemfärden och stötte
härunder till herr Fritz’ stora förnöjelse på ett vrak, som
lyckligen bärgades. Det var en död själ (här nere heter det själ
och inte säl som i Bohuslän), som låg och flöt i vattnet med
magen i vädret. Denne fattades uti de slinkiga tassarne och
drogs med stort besvär upp i båten, under hvilket arbete
be-sättningskarlar och manlige passagerare täflade i raskhet.
Själen hade blifvit skjuten i hufvudet men antagligen ej genast dött
utan dukit och därigenom undgått sina förföljare. Herr Fritz
beräknade strax, att han af späcket skulle kunna få sju till
åtta kannor tran, som han skulle sälja i Halmstad till
1,50-kannan. Dessa förväntningar befunnos dock efter genast
företagen primär undersökning något öfverdrifna, alldenstund
djuret var synnerligen magert. Här på kusten tillgodogör man
sig i allmänhet endast späcket, då skinnet ej anses hafva något
värde. Det exemplar vi fångat var för öfrigt redan något
»surt», så att håren börjat lossna.

Dagen därpå, en söndag, lämnade vi Torekow. Med
samma segelbåt och kapten, som vi under gårdagen anlitat, styrde
vi nu färden öfver Skelderviken till Arildsläge. Vår kamrat
på hotellet, pariserkonstnären, gjorde oss det stora nöjet att
medfölja. Dessutom medtogs i släptåg ytterligare en
passagerare — den döda själen. Denne hade nämligen befunnits så
mager, att det ej lönade sig att flå honom. Nu fick han inte
ligga vid Torekow och lukta utan kunde gå sin förvandling till
mötes vid någon annan strand, hvilken som helst. Vi släpade
honom med ett godt stycke, hvarunder han med åtskilliga knop
stoppade farten. Sedan vi blifvit honom kvitt, gick det
emellertid för sidvind friska tag, och efter halfannan timme landade
vi i Arild, vid kullens nordöstra sida.

Här möter en annan natur än den, vi lämnat. I stället
för den flacka stranden har man berget. Kullen är nämligen
ett verkligt berg. Hvad själfva fiskläget beträffar, är detta
täckare än Torekow. Men jag tycker nästan ändå mer om det
sistnämnda. Arild är badort, skall jag säga; det förstör många
illusioner. Ett förtjusande tillhåll är det i alla fall, där
det ligger mellan haf och berg med små nätta hus och grön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free