Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SYDVÄSTKANTEN.
345
skande täppor. Berget består af en mörk, färgrik stenart, som
är helt lös, hvarigenom vid själfva stranden, där vågorna frätt,
egendomliga formationer uppstått. Inga stenlagda gator
förekomma utan endast landsvägar, hvilket är ganska behagligt.
Vår parisare r hade här en yrkesbröder, som han skulle
hälsa på. Denne anträffades genast och var välvillig nog att
bli ciceron för oss alla. Tillsammans med honom besågo vi
det storartade strandpartiet Tånga hallar. Ato sedan middag
hos den på senare tiden i alla turistskildringar och resebref
omtalade mor Cilla. Gumman passade själf upp vid bordet
och berättade härunder om sin första bekantskap med de
sedermera så efterhängsna artisterna.
»Se, deri förste, som kom och bodde hos oss, va Tidemand!
Då visste hvarken min man eller ja, hva artister va för
människor. Men hit kom han me sina fruntimmer och tiggde och
bad, att vi skulle ta emot dem, och vi va tvungna till dä!
Och här stanna de hela sommarn och skulle ha sin särskilda
mat och uppassning och allting. Och kysstes efter middagen
gjorde de alltid! Dä va visst ingenting att säj om den saken,
men se gubben och ja tyckte vi behöfde inte hålla något
värdshus utan kunde ha vår bärgning ändå, tyckte vi. Så att Eästa
gång, när vi hörde, att resande va komna till byn, så stängde
vi huset och gick undan. Men när vi kom tillbaka, fick vi se,
att dörren va öppen och kappsäckar och tyg inburna, och
människor sprang ut och in. Hva fan ä dä, svor man min
till. Jo, då va de professor Sörensen från Köpenhamn med
sitt sällskap, som fått veta af Tidemand, hvar nyckeln hängde,
ifall vi inte skulle vara hemma! Därför öppna han själf och
stanna hela den sommarn och flera andra somrar efteråt».
På det viset vardt gärdet uppgifvet och mor Cillas hus
slutligen förvandladt till en artistkula.
Efter middagen togo vi afsked af konstnärerna och deras
nu vordna skyddspatronessa samt begåfvo oss uppför den
långsträckta Kullen. Vår afsikt var att uppnå dess yttersta i
hafvet utskjutande spets, Kullaberg. Härvid kunde vi på grund
af bergets branthet ej hålla oss utmed stranden utan måste
gå genom skogen till motsatta sluttningen. Stigarne voro emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
