Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Still Johans jakthistorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bilsåsberget till, och de två första dagarne sågo vi blod i
spåren, men sedan upphörde det. Så blef de’ tö, och snön smälte,
så vi ej kunde tänka på att ringa henne. Ifriga voro vi att
fortsätta jakten, men vi hade nu ej mer än några kakor
furubröd kvar och litet ost i matsäcken. Men Lapp-Klemit hade
duktigt med rulltobak, och vi fingo låna hvar sitt kvarter af
honom.
Så beslöto vi att gå uppöfver åt Dörsådalen. Då vi gått
ett stycke, började Ferm dra på något vildt, och jag såg, att
det var storvildt, fast Klemit och Pelle inte trodde det. Deras
hundar voro nog lydigare än min, men icke så skarpa att vädra
upp vildt. Då gick jag raskt förut, ty Pelle, bredklunsen där,
som for fram som en vält i skogen, så att kvistar och moras
brakade under honom, ville jag ej ha förut – men tur hade
han då alltid, och skicklig var han att skjuta. Lapp-Klemit
smög omkring som en lekatt öfverallt: än försvann han och än
kom han fram, och då vi närmade oss storvildt, var han
skickligare än en hund att smyga sig på det. Så jag tänkte, att
då vi hunnit närmare, skall Klemit få gå före. Men jag hade
ej hunnit långt, förräu hunden började morra. Så slog jag
bandet om nosen på honom och smog mig fram till en
gräsvall, bortom hvilken jag såg liksom en stor grå sten bakom
några grenar. Jag stannade och tittade; så rördes den litet,
och hufvudet på en stor älg stack fram. Då smällde jag till
rakt bakom frambogen, älgen kastade sig baklänges, tog ett par
skutt och stupade. Jag hade träffat hjärtat. Det var en stor
7-årig oxe. Då de andra hunnit efter, sade Klemit, att det
var två älgar till, drack en skopa blod, som han aftappade
älgen, och satte i väg efter dessa, under det vi skyndade att
flå och taga ut inälfvorna ur oxen. Just som vi voro färdiga
att gå, hörde vi ett skott åt Pulln till, så hundskall, och om
en stund hördes ännu ett skott, och då vi kommo till Klemit,
hade han redan skjutit båda älgarne, en kviga och en treårig
oxe, samt tagit ur innanmätet ur den ene.
Det led nu fram mot afton, och vi skyndade oss flå och
stycka djuren samt förvara köttet. En duktig bakstek togo vi
med oss i säcken och gingo ned åt Västnårbuan. På vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
