Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Still Johans jakthistorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvärstannade Klemit, öppnade ränseln och drog ut en
furubrödskaka, i det han sade: »Nej, så men jag går längre och har
ondt öfver den här!» hvarpå han åt upp henne. Den gången
vardt det visst kalas på älgkött i Västnårbuan. Pelle var nog
lite misslynt, för att han inte fått skjuta, men både han och vi
visste nu, att han hade tur med sig.
*
Då vi följande morgon i dagningen skulle begifva oss
hem efter hästar för att hämta köttet, drog Ferm på vildt strax
utanför vallen. Så bar det i väg åt nordväst mot Gräf tån till.
Snart blef Ferm alldeles vild, och jag måste slå tömmen om
nosen på’n och lägga mig öfver honom. I det samma såg jag
något mörkt mellan träden i den täta småskogen på andra sidan
bäcken, och jag tyckte det rördes. Så kom Pelle vältandes,
och jag tecknade åt honom, att han skulle gå tyst, och pekade
mot busksnåret bortom bäcken. I samma ögonblick rörde sig
den mörka massan, och ett stort björnhufvud stack fram mellan
granarne, och genast small det från Pelles bössa. Den mörka
massan sjönk ihop. Pelle var säker till att skjuta – hans
kula hade krossat halsbenet på björnen, hvilken endast ryckte
till litet och sedan låg orörlig. Då satte sig Pelle på björnen,
tände sin pipa och sade: »Jag kan nog skjuta ja’ me’, om
ja’ vill!»
*
Detta var visst långt förrän Böles-Pelle och Lapp-Klemit
blefvo ovänner, och Klemit »förgjorde» Pelles bössa? frågade
jag. – Ja, svarade Still-Johan. – De’ var visst besynnerligt
med den där bössan; jag vet ej, hvad jag ska’ tro. Nog hade
Pelle fortfarande tur att finna och skjuta på storvildt, men
döda kunde han ej längre med denna bössa, alldeles som Klemit
hade sagt honom, då de blefvo oense om björnringen i
Hallåsmarken. – Jag minns särskildt de där tre björnarne, som vi
hade ringat öst på kälen – Böles-Pelle, Styf-Erik och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1898/0149.html
