Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Still Johans jakthistorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle taga dem på vintern. – Vi hade genomsökt hela ringen
utan att finna björnarne och stodo på en myrholme och
rådgjorde om att återvända hem, emedan vi antogo, att björnarne
blifvit uppskrämda och sökt sig ett annat bo. Då skulle jag
göra en krok till myrkanten, och de andra skulle ränna rätt
fram. Då jag kom till myrkanten och stötte skidstafven i snön
nedanför en häll, stack ett stort björnhufvud upp ur snön och
vrålade till som en arg tjur. Jag hade bössan i hylstret och
släppte genast hunden med ledbandet. Men innan jag hann få
fram bössan ur fodralet, hade både björnen (en hona) och hennes
tvenne ungar hunnit fly inåt skogen i riktning åt de andra
skyttarne. Pelle fick håll på björnhonan, sköt och träffade, så
att en tjock blodsträng syntes i spåret, men hon flydde
fortfarande. Då jag hann efter, såg jag en af björnungarne hålla
på att krafla sig öfver en kullfallen trädstam. Barken
lossnade under hans klor, och han hängde där som en skottafia,
då Pelle ånyo, säker som han var att skjuta, smällde till, och
björnungen tumlade ned. Nu var jag säker på, att han fått
dåndimpen, men i nästa ögonblick var han på fötterna och
kilade i väg genom skogen, innan jag hann inom skotthåll. Ehuru
både modern och ungen blifvit svårt sårade, hunno vi ej upp
dem, fast vi jagade dem i två dygn.
Slutligen ringade vi dem på nytt och foro hem. Då vi
talade om för herrarne vårt äfventyr, skrattade de åt oss och
sade, att om de varit med, skulle nog också björnarne varit med
hem. Då sålde jag min andel i björnringen åt jägmästaren
för 40 kr. och lofvade att vara med vid jakten. De andra
sade, att jag hade gjort dumt, men jag svarade, att björnarne
lefde ännu. Då det led fram på eftervintern, begåfvo vi oss
åstad att ta reda på björnarne. Björnarne voro nog kvar, men
deras sår från förra jakten måtte hafva grott, ty de vädrade
oss och flydde ur boet, innan vi hunno detsamma. Endast
Böles-Pelle fick skotthåll på honan och träffade äfven, som
vanligt, men hon strök ej med utan fortsatte sin flykt tillika
med ungarne utan att bry sig om hundarne. Då vi jagat dem
i tre dagar, sade jägmästaren, att om vi än fortsatte och jagade
dem i evighet, så finge vi dem ändå inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
