Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjällsjöfiske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄLLSJÖFISKE. 73
Vi vilja hafva sagdt, att uttern försvarar lika såväl som spöet
och den vid lina efter båten »släpade» flugan eller konstgjorda
fisken sin plats i turistens utrustning. Särskildt för öring- och
rödingfiske i fjällsjöarne är den otvifvelaktigt det lämpligaste
redskapet. I älf och å ställer sig nog saken annorlunda.
Efter detta lilla försvar för det fångstred skåp, vi på denna
tur begagnade, återgå vi till våra sjöar. Fjällsjöarnes läge är
härligt. Rundt om går en krans af fjäll, i hvilka på sina ställen
hvitskimrande snömassor ännu kvarlågo. Väster ut höjer sig
Kölsjöfjället, i norr och öster Hammarsjövålen. I öster begränsas
synkretsen af Hoverken, som från sjön ter sig som en jättelik
sadel. Sydvästut träder Fruhågna med sin fot ända ned mot
Stora Fjällsjön. Om anledningen till detta fjälls namn visste Ola
att berätta en gammal sägen. En förnäm fru hade i fordom
tid, då pilgrimer togo vägen här förbi under färderna till Helge
Olofs graf i Trondhjem, bestigit fjället och därvid yttrat: »Förut
har du varit blott en städjeklimp, nu skall du kallas Fruhågna.»
Ännu synes strax söder om fjället den gamla pilgrimsvägen.
En sägen från samma tid fäster sig också vid den lilla ån
Botja, som strax nedom fjället söker sig utlopp i den något
östligare belägna Hammarsjön. Hon skall hafva fått sitt namn
af den anledningen, att en präst vid en pilgrimsfärd red
däröfver och i vattnet tappade den bok, hvari han läste.
Däremot visste ej Ola, hur det kommit sig, att den väldiga
fristående stenen i sluttningen af det söder om sjön liggande
Diger-hågna fått namnet af Hälsing stenen. Men troligen är också
det ett minne från pilgrimsfärdernas tid, då en liflig samfärdsel
med Norge gick fram i denna nejd.
Vi hade kommit öfver middagen. Öfver vattnet strök nu
en och annan vindkåre, manande oss ut till sjös. En ännu ej
utlagd långref påmaskades, och så rodde Ola med jämna friska
årtag bort till Lilla Fjällsjön, som genom en smal, af vide nästan
igenväxt rännil står i förbindelse med den större sjön. Här
utlades refven. Och då sjöns yta just nu lätt krusades, satte
jag min utter i sjön och ett grund passerades, som doktorn
hade i minnet från sitt förra besök. Länge hade krokarne ej
strukit fram öfver vattnet, förrän en gulskimrande öring högg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
