Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När vårfloden kommer. Stämningsbild från Härjedalen. Af Erik Modin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undansjunkande, i likhet med de höga åstädjorna visade på, huru högt
floden svällde i vårens dagar.
Men tidigare och längre i öster begynte solen stiga upp
öfver horisonten, senare och längre i väster gå till hvila. Och
alltefter som dagsmedjan förlängdes, antog landskapet en ljusare
och gladare prägel. Det dystra grå i luften upplöste sig mer
och mer i ljust blått, vårens och hoppets märkesfärg. Blidare,
varmare sken solen, synkretsen liksom vidgade sig, och
bergens buktiga ytlinjer förtonade mjukare än förr, lockande
blicken ut i det oändliga blå. Det hade blifvit rymligare i den
lilla fjällbyn, lättare i det vemodstyngda sinnet....
Snömassorna hafva smält nere i floddalen, och nu göra de
det som bäst äfven inne i de djupa skogarne och uppe i de
högre fjälltrakterna. För hvarje dag har älfvens vatten stigit.
Isarne äro bräckta, och hvad som icke smultit glider i splittrade,
sköra massor utför.
Och nu efter några solvarma dagar har vårfloden inträdt.
Den bjuder på ett skådespel, lifvande för ung och gammal.
Vidt ut öfver sina bräddar har älfven bredt sig. Därmed
hafva ock dess omgifningar i hög grad ändrat utseende såsom
fallet är vid vårflod i de trånga, lågsträndta fjälldalarne. Lägre
skogsmark, mossar, ängar och här och där äfven en lågt belägen
åker sköljas af floden, hvilken flerstädes är vid som en sjö.
Där grunden stupa, går vattnet stridt, stundom i bullrande
fors. Högre strandpartier bilda större och mindre holmar, hvilka
ofta endast med sin skog nå upp öfver vattenytan. Här och
hvar från den öfversvämmade ängsmarken höjer sig en grånad
lada, en ramponerad hässjebonad eller ensam gammal fura, en
döende vresig jätte, som från urskogens tid blifvit kvar, efter
det att rödjningen gick där fram och fällde de andra träden
för beredande af gräsmarker. Det hela ser i första ögonkastet
oroande ödsligt ut, såsom ginge en förhärjande flod fram genom
dalen.
Men det är icke så. Det är vårens lifgifvande
förlossningsarbete, som försiggår. Öfver ängarne breder flodvattnet
ett närande slam, och snart skola de stå i rik växtlighet. Och
på de lösta böljornas starka ryggar bäras de värdefulla frukterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
