Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När vårfloden kommer. Stämningsbild från Härjedalen. Af Erik Modin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af vinterns mödor och släp uppe i skogarne, de gulglänsande
furu-, de brungrå granstockarne, som skaffat bygdens söner en
dryg del af deras lefvebröd.
Och naturen! Kom med mig en af dessa vackra våraftnar
och betrakta landskapet i det skick, hvari hög vårflod försatt
det. Du skall icke kunna göra detta utan att mäktigt gripas
af dess egendomliga skönhet.
Vid de mångfaldigt buktande nya strandbäddarne står
barrskogen hög och tyst och speglar sig i den lugna solglittrande
älfven, och där denna går strid och spolar in bland videhulten,
vaja dessa lekfullt i strömbruset. Då och då skyndar en
knipa med sin hvinande snabba flykt eller en gräsand med sitt
skarpt knarrande läte under börjande familjeomsorger fram öfver
vattnet. Men midt ute på älfven, för att vara säker för
krypskytten på strand, ror en stolt storlom fram och låter stund
efter annan höra sitt ängsliga, nödropliknande skrik. En
vattenfjäril fladdrar ut öfver vattenbrynet. Nu fick en rofgirig
öring eller harr, som under den långa vintern nödgats försaka
slik läckerhet, syn på honom, och i ett nu är fjärilens
lefnadslustiga lek slut. En glittrande ring i vattnets yta visar den
plats, där han försvann i djupet — för att fylla sitt lifs
bestämmelse. Det är sol, det är rörelse, det är lif i denna tafla!
Men om möjligt är det än lifligare inne på stranden. Där
är den mångstämmiga fågelkonserten i full gång. Öfver det
svagt grönskande kärret höres värgeta’s (enkla bäckasinens)
skallrande flykt och klövvi’s (gluttsnäppans) gälla locktoner,
ackompagnerade af drillarne från hennes gladlynta fränka, den
nätta fiskelitan (Actitis hypoleucos), och från videsnårets topp
uppstämmer säfsparfven sin enkla men behagliga sång. På en
konstnärligare musik bjuda trastarne, nattvakan och rödvingen.
En och annan nyss anländ löfsångare inblandar äfven sina
milda angenäma toner. Men priset framför dem alla tar den
lilla rödbruna sångaren därborta i granhultet, hvilkens lifliga
vemodsblandade drilltoner du skall höra ända tills den lätta
vårnattsskymningen faller på. Det är rödhaken, fjälldalarnes
ljufva, trofasta sångare, som tidigare än någon annan af de
egentliga sångarnes släkte vänder åter till sitt undangömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
