Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Näktens stränder. Af J. Nordlander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jämt-pojkar! I vinnläggen eder om ett städadt uppförande och kläden eder på ett dyrbart sätt; huru kunnen I då vanställa edert yttre med det vedervärdiga snusätandet?
Jämt-stoschor! Huru vidrigt måste det ej vara att som brud kyssa en snusätande brudgum! Sen aldrig på en sådan gosse, och segern skall vara eder!»
Nu teg jag vackert och slöt mig till några representanter af det gamla, snart utdöda släkte, som uppväxte under hårda tider och lärde sig att arbeta och försaka samt med sorg sett nyare tiders flärd och fåfänglighet hålla sitt intåg i landet. Det var äldre, arbetsklädda karlar, som på lördagsaftonen, svarta och orakade, med läderväskan vid sidan vände åter från arbetet i skogen till sina hem. Jag vågar ej gå i borgen för att de voro absolutister, utan tror snarare, att i väskans inre fanns en eller annan tom brännvinsflaska; jag tror ock, att velociped, hypotek och dylikt voro för dem obekanta saker och att de sålunda gjort sig skyldiga till det svåra fel, som heter att »ej följa med sin tid». Dock fanns hos dem något, som, dem ovetande, på mig och andra i vagnen varande »sörlänningar» verkade tilldragande, och det var den redbarhet och oförställda vänlighet, som lyste ur deras ögon och förklarade deras anleten. Med dem var det ej svårt att komma till språks, och när vi foro förbi Mordviken i Refsund, fick jag för första gången under denna färd göra bruk af min anteckningsbok. Snart voro vi emellertid vid Brunflo station strax söder om Östersund, och där skildes vi åt, ömsesidigt beklagande, att den angenäma samvaron skulle blifva så kort.
Här fick jag genast gästgifvareskjuts, och det bar af åt sydväst genom Lockne socken på en ganska klen sockenväg. Jämtarne kunna reda sig med sådana, ty de hafva så goda hästar. Som landsvägsgrus är svåråtkomligt, men tillgången på foder god, faller det sig lättare att uppföda goda hästar än att hålla vägarne i godt stånd. Som vår häst af naturen var rask och körsvennen, en ung, språksam dräng, esomoftast erinrade honom om piskans tillvaro, gick det med rask fart, tills vi plötsligt möttes af ett gnäggande, som höll på att bringa mig ur fattningen. Midt i en backe mötte vi en riktig jätte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
