Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ANNA-LISA.
vägen »önskade han int en hund att kute (springa) en gångs>,
och att »småfröknarna» skulle gå den, kunde han inte tro.
Vid Fagerviks bruk funno vi en väldig våg, förmodligen
afsedd för hö eller boskap men nu litet rutten och osäker. Vi
klefvo dock alla upp på den och vägde oss i klump. Då vi
funno viktsumman något för hög, skyllde vi det på ett par
stenar, som lågo där för att hålla jämvikt.
Ett stycke därifrån väntade oss en ångbåt, som förvaltare
W. på Österström varit nog älskvärd att skicka emot oss för
att föra oss öfver Holmsjön. Det var inte utan, att vi kände
oss en smula förnäma, då vi åkte med egen ångbåt. Kring
Holmsjön fortfarande skog, blott ett par gårdar. En herrgård
syntes till, men den var nu obebodd, upplyste oss kaptenen.
Klockan åtta på aftonen framkommo vi till Osterström.
Fröknarna hade varit nere i kajutan och friserat sig — kanske
jag inte skulle ha skvallrat om det — och vi hade allesamman
borstat oss för att se presentabla ut.
Österström äges af Skönviks aktiebolag, som därifrån byggt
en järnväg till Glimån för att forsla timret, som flottats på
sjöarna, till Indalsälfven. Det är en stor herrgård med vackra
anläggningar och vacker utsikt öfver sjön. En half mil har man
dock till närmaste granne. Nu låg däröfver det vänligaste
solsken. Vi blefvo på det hjärtligaste mottagna, alla de »nio
sluskiga landstrykarne», såsom vi själfva titulerade oss. Den
urgamla svenska gästfriheten lefver ännu kvar på dessa ensliga
herregårdar, där man är glad att få se en främmande.
På lördag morgon åsågo vi, hur det hopkedjade timret
med en järnkrok, som såg förfärande smal ut, lyftes ur sjön
och lades på de små järnvägsvagnarna.
En liten kupé fanns också till tåget, och den kopplades
nu till för vår räkning. Hade vi nu inte extra tåg, så hade
vi åtminstone extra kupé, och en riktigt näpen, nymålad liten
en till på köpet. I början hade vi alla fönstren uppe för värmens
skull, ty det var strålande solsken. Men efter en stund fingo
vi känna lukt af svedt hår och upptäckte till vår häpnad, att
eldgnistor flögo in genom fönstren rakt i våra nackar och på
våra kläder. Lokomotivet eldades nämligen med ved. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
