Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ANNA-LISA.
om journalisterna från kongressen i Stockholm, som på färden
uppför älfven gått hit men stannat för hvar blomma och,
särskildt plockat all linnéa de sågo. »Skoltanterna med femdubbla
glasögon på näsan» — det var deltagarna i lärarinnemötet i
Sundsvall — hade stannat på halfva vägen de.
På den branta höjden bredvid en liten dal fanns en bänk.
Midt emot störtade ån i två skummande fall utför en klippa.
Vi nöjde oss dock inte med att se fallet på afstånd. Vi
sprungo ned i den lilla dalen för att komma ända fram"tiH
det. Men det blef inte så lätt, som det såg ut. Man fick
slingra sig fram på en brant sluttning mellan kullfallna träd,
myrstackar, rishögar, brännässlor och af regn slippriga stenar.
Men så blef också vårt besvär belönadt, ty fallet var dubbelt
så vackert, då vi stodo på den slippriga stenen rätt under det,
medan ett tätt duggregn föll öfver oss. Skogskarlen
öfverröstade vattnets dån med tonerna af »Suomis sång».
När vi kommo upp ur dalsänkan, fingo vi höra båten
blåsa. Kaptenen hade gått för att skynda på oss, ty »annars
komma de väl aldrig tillbaka».
»Jo, ni ä’ ljusblå, ni», hälsade han oss, då vi i fullt språng
kommo tillbaka.
Vi gingo åter ombord men förmodligen inte lika »trefliga»
som sist. Våra kläder voro fuktiga, som om vi varit i regn,
mossiga stammar och buskar hade här och där kvarlämnat
märken, och håret var i upplösning efter den hastiga marschen.
Vår glans var gången för alltid.
Fram på aftonen blef det slut på det vackra vädret. Öfver
landskapet lade sig en kall, grå dager. De bergiga stränderna
föreföllo något enformiga, då de ej belystes af växlande dagrar.
Detta i förening med regn, blåst och förmodligen äfven
hungriga magar sänkte stämningen något. Gymnasisten n:r 2
uttalade slutligen det omdömet, att det var »väldigt fult». Men
då insågo vi, att vi måste krya upp oss, och beställde kakao i
den lilla hytten på däck. Vi satte oss tre på hvardera af de
två sofforna, där vi bildade en sammanhängande och ganska
packad massa, skogskarlen satte sig i dörröppningen midt emot
bordet, och i det lilla mellanrummet i midten stodo två, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
