Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hjulhistoria från Finland. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 MARI MIHI.
Ty huru ofta gestaltar sig icke vår framtid till fem timmars
tjänstgöring på ämbetsrummet och om somrarne sex veckors
semester bortgäspad i en gisten sommarvilla åt Vaxholmshållet
i skötet af en lika talrik som älskad familj samt vid sidan af en
god och trogen maka, som en gifmild försyn en gång skänkte dig
till bordsgranne på en nyårsmiddag hos din chef och som slutligen
lyckats hypnotisera sig till den öfvertygelsen, att du var den
förtrollade prinsen, just du och ingen af de andra sju och sjuttio,
hvilka före dig den ene efter den andre varit föremål för hennes
flyktiga bevågenhet, innan ni båda ändtligen funno hvarandra,
innan du blef den siste i den långa raden. Ibland tycker du
kanske, att det varit lugnare, om du varit den näst siste, och
är gramse på ödet för att hon slog ned fällbommen just efter
dig, men det båtar mycket, mycket föga att tycka så, min
stackars vän. — Enfin Malherbe vint, skrifver Boileau. —
Och detta med tjänstgöringen och semestern och
sommarnöjet och familjen och makan år ut och år in, tills du nått den
ålder, då staten berättigar till ett af pension idealiseradt ljuft
göra intet, på det att du med mindre deladt intresse skall kunna
följa giktens olika stadier — Och allt det där ge de sig till
att kalla lifvet, och mången finnes väl, som inbillar sig, att det
äfven är så. Men därborta i larmet och dammet och trängseln,
där finnes ett annat lif, det lif du drömde om, innan du
förvandlades från människa till kugghjul och till hvars aflägsna
brus du lyssnar som Richard Lejonhjärta till Blondels sång.
Där glider lappen på hala skidor utför stupan, framöfver
slätten, mot hemmet, hvars rökiga tranlampa lockar i fjärran;
där glida gondolerna fram öfver Lidos svarta vatten, medan
klara, sorglösa röster tralla på Funicoli-funicola, där skalla
örondöfvande handklappningar blandade med de nervsvagas
gälla skri, när Plaza de toros bloddränkta damm yrar högt
i sky och den vrålande tjuren vid skrällande fanfarer med
genomborradt hjärta störtar vid den bugande espadans fötter.
Du vet, att allt det där finnes till i den minut som är —
ack, hvem vet det väl bättre än du! Men du är ur leken då,
du sitter i någon slags komité och ökar i vikt och inbillar dig
vara oumbärlig för fosterlandet- Men ibland vaknar du upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
