Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Stjärnorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 TILL STJÄENORF.
under Karl XII på Europas slätter skifta hugg med ryss och
polack. När Poltavas sorgedag kom, fick dåvarande ägaren,
kapten Vilhelm Douglas, vandra i rysk fångenskap. Under den
långvariga fångenskapen gifte han sig i Volodga med en dotter
till en därstädes bosatt holländsk köpman. Ändtligen slog dock
befrielsens timme, och han fick med hustru och 4 späda barn,
— tre döttrar och en son —- återvända till Sverige. Efter
honom gick godset till son och sonson.
En kulen vårdag, tisdagen den 12 maj 1789, hade den
grefliga familjen, änkegrefvinnan Douglas, född Dohna, med döttrar
och barnbarn, samlats till sin middagsmåltid enligt tidens sed
serverad redan kl. 1/21. Från slottsfönstren såg man, hur en
stormande västan ute på sjön jagade framför sig hvitskummande
vågor. Men var det nere vid stranden brusande lif och
rörelse, så var det uppe vid slottet så mycket ödsligare.
Gårdens arbetsstyrka var för dagen uppsänd till Högsäter, och af
andra tjänare och underhafvande hade de, som kunnat det,
begifvit sig till Linköping, där vårmarknad pågick. Äfven den
unge husbonden, ryttmästaren Carl Vilhelm Douglas, hade rest
in till staden.
Då ljöd plötsligt det fasaväckande ropet: elden är lös!
Det var en stalldräng, som varseblifvit en lätt rökpelare hyirfla
fram vid takfoten på södra sidan af kyrkflygeln. Troligen
hade någon gnista från köksskorstenen antändt taket, som var
gammalt och täckt med »tyrspån». I följd af stormen fick
elden genast fart. Man sökte hejda densamma, men hvad
förmådde väl 7 man uträtta, så mycket mera som sprutor
saknades! Inom en fjärdedels timme stod hela kyrkflygeln i ljus
låga. Denna flygel inneslöt, som nämndt, äfven predikantens
bostad. Det hade för några dagar sedan varit mycken glädje
i det lilla tjället. Huspredikanten, filosofie magister Anders
Berzelius, en farbror till den sedermera så berömde Johan
Jakob Berzelius, hade där nyss satt i ordning sitt bo. På
fredagen hade han firat bröllop och på lördagen afflyttat till
sin nya verksamhetskrets i Väfversunda. Hans saker hade
församlingsboarne lofvat hämta till det nya hemmet på måndagen,
men höllo ej sitt löfte. Nu blef allt hvad han ägde lågornas rof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
