Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Stjärnorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gnistor, flygande med den växlande vinden, antände
därefter spanmålsbodlängan bakom kyrkflygeln, hvilken snart jämte
några mindre hus nedbrann.
På själfva slottet hade taklisten aldrig blifvit utförd så
som den skulle vara, utan bestod provisoriskt af bräder. När
hettan från den brinnande kyrkflygeln gjorde sig gällande, och
vinden ytterligare svängde om och sände ett yrande regn af
gnistor mot hufvudbyggnaden, dröjde det ej länge, förrän elden
fattade fäste äfven däruppe. Man samlade nu alla krafter för
att göra sig till herre öfver elden därstädes, men insåg snart
omöjligheten att med några få vattenhinkar, som måste bäras
uppför 5 trappor, besegra det rasande elementet, utan lämnade
åt elden och stormen att fullända förstöringen af själfva
byggnaden och vände i stället ansträngningarna på att rädda hvad
räddas kunde af lösören.
Men lång blef ej verksamheten där, ty nu kom turen till
den norra flygen, där de tre i Vologda födda fröknarna Douglas
sedan 50 år hade sitt hem. Sist af allt blef stallet lågornas
rof. När detta var nedbrunnet, hade elden och stormen under
sin rundgång på 5 timmar lagt gården fullständigt i aska.
Det är rörande att läsa om den ifver, med hvilken den
grefliga familjen och Stjärnorps öfriga sockenbor grepo sig
an med återuppbyggandet af den förstörda kyrkan. Trots alla
förluster, trots pågående krig och bråd tid förflöt föga mera
än en vecka, förrän beslut den 21 maj fattades om huggning
af virke till takresning. En månad senare var arbetet framme
vid kyrkan i full gång, och på hösten blef hon under
kanonsalut och regementsmusik åter invigd. Biskop Lindblom hade
lofvat predika vid invigningen, men han var, om man får tro
Bernhard von Beskow, trots sin eminenta begåfning och sitt
älskvärda väsen, en stor filur, när det gällde att göra sig
besvär, och fick förhinder.
Har ni icke ledsnat vid sällskapet under denna långa
utflykt i forna tiders minnen, så låtom oss nu öfver den södra
yttre borggården inträda på den inre. Kyrkflygeln är
återställd, likaså flygeln, där de gamla fröknarna en gång hade sitt
hem. I denna bor ställets nuvarande egare, Sveriges och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
