Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom naturlig följd häraf måste packningen inskränkas till det minsta möjliga, och jag lyckades nedbringa min ränsels hela vikt till 5 1/2 kg., då däremot doktorns var väl ett par kg. tyngre, hvilket också under färden ett par gånger visade sig som en allt annat än behaglig öfvervikt.
Allt gick också efter beräkning, så att vi den 20:de juli, vederbörligen fjällrustade, sutto på tåget till Enafors, otåliga och uppspelta likt pojkar som fått skollof. Vi hade redan fått veta, att en expedition på tre personer, däribland en gemensam bekant till oss båda, samma dag på morgonen begifvit sig till Enafors för att göra Syltoppsturen, och i Åre fingo vi höra, att ett sällskap på nio personer, herrar och damer, dagen förut gått samma väg, hvarför vi i vårt stilla sinne undrade, om det skulle lyckas oss att få någon förare, men beslöto att om svårigheter härutinnan mötte lugnt anträda vandringen efter karta och kompass, i förlitande på eget omdöme och lokalsinne. En möjlighet var, att de tre förutnämnda vandrarne, som hade kännedom om vår färd, inväntade oss, för att vi i samlad tropp dagen därpå skulle företaga marschen till Sylhyddan.
Hvad förarefrågan beträffar, så blef den för oss genast löst, då tåget stannade vid Enafors, ty där stod en förare från Handöl, och just som vi tillfrågade honom om förberedande åtgärder, kom en annan inföding till, hörde på en stund, nickade därpå vänligt och tryggt och frågade, om det »var di, som skulle gå med Arvid?» »Arvid» var vår gemensamme vän ingeniören, och alltså hade han och hans kamrater inväntat oss, hvarför vi kunde bejaka Olaus Erikssons från Handöl fråga.
Då var det blott att söka få ett godt mål mat, lagad efter konstens regler för sista gången, innan vildmarkslifvet började, hvilket också lyckades oss bra på det trefliga Enaforsholm, och så voro vi färdiga att sätta oss i båten för att roende begifva oss till Handöl, då petroleumbåten »Syltoppen» blott gjorde förmiddagsturer.
Utför Enaälfven gick det i rask takt med två roddare, alltför raskt till och med, för att vi skulle få något på våra utlagda drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
