Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kanter, d. v. s. affallet vid sågarbetet, och detta
»förädlas» nu i milor till de yppersta träkol, som sedan serveras
järn- och stålgjuteriema.
Bestämdt finnes här samlad mer blå luft öfver denna
Angurs älf, än någon annanstädes! Kaptenen slipper
sannerligen bli ihjälfrågad, ty hvad gör det turisten, om den
här skorstenen heter Ramvik eller den där Dal — historiska
minnen eller romantiska sagor väcka nyfikenhet på namn —
men Angermanälfven är icke sagornas utan sågames ström,
där frågan efter förvärf varit starkare än efter minnen från
fordom tid! — Och dock finnas sagorna — men de äro
såsom klippornas hällristningar, hvilka täckas af mossa:
denna måste först med varsam hand borttagas, innan
sägnerna kunna tydas för folket.
Ja, strand och älf äro härliga — och luftens renhet!
Mr Pickwicks bröst höjer sig, hans näsborrar vidgas och
ögonen bli så klara, att man på deras djup ser bottnen —
det goda hjärtats berggrund.
Så kännes morgonstämningen på »Kungen» bland de
svenska älfvama; den passar visserligen föga till sagan om
Brudstenama, hvilken en gammal lots gaf oss till bästa.
Han visade på ett grund, som höjer sig ofvan vattenbrynet
— där norr om Wålön, och berättade:
»Det var för länge, länge sedan — när vet man ej —
men det fanns ännu ingen kyrka på Hemsön, utan brudfolk,
som skulle vigas i Guds hus, måste fara öfver älfven till
Högsjö. Vid fiolers låt, under sång och muntert skjutande
lade båtame ut med sin bröllopsklädda skara ombord; under
skämt och glam styrde man ut i sol och glädje på den
breda älfven — men plötsligt stod tjockan med ostlig storm
in från hafvet, den drog en slöja för stranden, dit man
rodde, den svepte sig omkring båtarna, så att människorna
ej sågo hvarandra — men ni far vill om ni tror, att någon
ängslan gripit sjö vant folk för så’nt! Gossar och jäntor
glammade, och bröllopsglädjen fick sin första töm mot
stenarna i den fräsande bränningen — det var brudfolkets båt,
som stött på just de där stenarne. När det var vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
